ovanliga människor


"...med en glimt som berättar, att han är harmonisk och livsbejakande."
"...Jag ser honom le...hans hand rör vid min. Genast fylls jag av en djup glädje."
"...Djupt rörd av all den vänlighet som strömmar emot mig.."
"...Hennes blick uttrycker både värme och humor.."
"...jag har en känsla av att hon kan läsa varje tanke jag tänker.."
"...aldrig skall jag glömma den godhet och medkänsla hans blick utstrålar.."


George Adamski - Ombord på Rymdskepp (Parthenon 1958)

Jag har själv mött fyra personer (två killar och två tjejer) som passar in beskrivningen ovan. Hittills har vi bara utbytt införstådda hälsningar. Jag förstår att de är annorlunda, men det tog en tid innan jag upptäckte att så verkligen var fallet. Kunskap ger makt att skilja agnarna från vetet.

Under det glada 80-talet hade jag nog haft svårare att upptäcka deras annorlunda utstrålning, men nu i början på 2000-talet i jäktens, stressen och missnöjets tidevarv är det inte längre några problem.

Ni undrar förstås var de kommer ifrån, jag vet inte med säkerhet var de kommer ifrån. Jag har aldrig frågat och även om jag frågar kanske jag aldrig får ett riktigt svar. Kanske kommer just de från rymden, kanske kommer de från något hemlig brödraskap på Jorden, inte vet jag. Det enda jag vet är att jag sett tre flygande tefat i verkliga livet.

Jag har även träffat en person som inte direkt inte haft dessa uttalande egenskaper, men som utmärkt sig på ett helt annat sätt och gjort ett under som enbart en "mind over matter master" kan utföra.

En Indier som vore väl bevandrad i de religiösa urkunderna, skulle bara höjt på ögonbrynet och fällt kommentaren - 'Vad intressant', medans en psykriatiker skulle sagt - "Nu är det dags för en kraftig höjning av dosen på medicineringen eller inläggning på en psykriatisk klinik." Till historien att jag i juni 2001, blev diagnoserad Scizofren och går på medicin.

På grund av ovanstående kan jag inte förtälja, utan enbart berätta att det var ett under i klass med de som beskrivs i Baird T. Splading's böcker - Life and Teaching of the Masters of the Far East. Händelsen utspelade sig i början på år 2001.

Werner von Braun, den tysk-amerikanske raketforskaren sade 1959:

"Det finns utomjordiska krafter vars urspung fortfarande är obekant för oss och som är mycket starkare än vi hittills antagit. Inom sex till nio månader kommer vi att kunna uttrycka oss tydligare. Vi är just nu i en sådan situation att vi hoppas komma i närmare förbindelse med dessa krafter."

Jag tror att Werner von Braun talade om utomjordingarnas teknologiska överlägsenhet. Men om det jag sett härör från utomjordisk håll och inte från ett hemligt brödraskap, så skulle jag vilja påstå att en del utomjordingar i sådana fall inte enbart är Masters of Space and Time, utan också är Masters over Mind and Light.

Frågan är varför dessa personer visar ett större intresse för mig än andra människor. Det tror jag faktiskt beror på mitt filosofiska och religiösa intresse samt att jag varit medlem i en ufoförening, där grundaren påstår sig, inte enbart sett flygande tefat, utan även utomjordingar på nära håll. I mitten av 90-talet, såg jag själv tillsammans med två andra personer, hastigt en utomjordisk kvinna.

Jag kom och körde bil, när jag upptäcker en kvinna som kommer gående mot mig vid sidan av vägen. Jag ser direkt att hon har onormalt stora glasögon och saktar ner farten. När jag närmar mig ser jag till min häpnad att munnen är annorlunda utformad - som på en Salamander! Här var jag bara några tiotals meter från en kvinna från en annan värld. Var är tefat, jag ser inget. Däremot ser jag en svart bil. Tänk om jag stannar och jag blir bortrövad, precis som jag läst i ufolitteraturen.

Jag blir rädd och väger snabbt för och nackdelar, när jag passerar. Skall jag backa och höra vad hon ville, men tänk om jag blir bortrövad, tänk om jag får ta ett foto av henne. Det slutgiltliga beviset för utomjordisk existens (sedan har jag lärt mig att i den digitala tidsåldern gäller inte vanlig 135mm film som bevis i UFO-ärendet, möjligtvis ett polaroidfoto).

Dum (eller klok) som jag var fortsätter jag färden och når min destination. Men även sedan dess har det dykt upp "underliga personer" och jag träffar hemsk gärna systrana som åkte i bilen ABM 454 igen, eller varför inte den kvinnan som hejade på mig utanför en resturangen 2001 eller tjejen som hejade på mig i Sandenbutiken 2002. Den utomjordiska kvinnan kan jag gå med att träffa igen, på neutral mark. Trots allt måste jag få reda på vad hon ville...

Alexandra Kahwaji

Ovanliga människor jag skulle vilja träffa igen


Sommaren 1999 var jag ute och promenerade på stan. Jag ser en vacker färgad flicka sitta på stenmuren utanför Emilskyrkan i Boden. Jag går dit och ser att hon har en guldkedja runt halsen. Inte ett helgon tänker jag och låter bli att hälsa på henne. Jag går runt Emilskyrkan och beslutar att hälsa på henne. När jag kommer runt krönet så är hon inte kvar. Hon har gått iväg mot järnvägstationen. Jag ser henne gå och vända sitt ansikte mot mig, precis som hon är ledsen över att jag inte pratade med henne. Om det finns en sak här i livet som jag vill göra om här i livet så är det detta. Om jag hade en tidsmaskin så skulle jag åka tillbaka i tiden och se till att jag bjöd in henne på fika hos min mor och far. Jag misstänker att min framtid hade sett annorlunda ut om jag hade bjudit hem henne till mina föräldrar.

Sedan dess har jag sett människor med vit hy. En gång var jag på Åhlens där jag hejade på en ung tjej som hade vit hy, även hennes kompis hade vit hy. År 2000 så hejade en ung kvinna med vit hy och svarta ögon på mig i trappuppgången brevid mig. Jag skulle vilja träffa alla tre som hade vit hy.

Jag var ute och promenerade sommaren 2002 i Boden. jag går över bron över Bodån på väg mot hemköp. Jag ser två unga tjejer sitta och prata med varandra på en parkbänk nära Bodån, dom ser mig och stiger upp från parkbänken och börjar röra sig i riktning mot mig. Dom gick upp på vägen just bakom mig. Jag kunde höra deras samtal. De pratade om rymden och om människor som bor där...Eftersom jag också är intresserad av rymden så skulle jag vilja träffa dem igen...

Under 2003 har jag träffat på två ovanliga människor....Den ena var en tjej som var samtidigt med mig inne på en MIO butik. Hon hade långt, ljust hår och en svart halsduk för munnen. Jag går till min bil och sätter mig i den. Efter kommer hon tillsammans med sin vänninna och när hon passerar min bil tar hon bort halsduken för munnen och viola, munnen ser inte ut som på en vanlig människa, utan som på en salamander! Henne skulle jag hemskt gärna vilja träffa. Den sista "ovanliga" människan träffade jag på alldeles nyligen. Det var den 10 april klockan 23:00 på Floragatan. Hon stod och väntade på någon, kanske var det "på mig", kanske var det någon annan. Det vet jag inte eftersom jag inte stannade bilen och frågade. Hon var ung (18år) och otroligt snygg. Kanske var hon en utomjording, kanske inte. Hon skulle jag också vilja träffa...

Helt nyligen så inträffade två nya fall. Den ena var på biblioteket i Boden. Jag satt och läste en UFO-bok när en ung tjej gick förbi. Hon kunde inte hålla ögonen ifrån mig medans hon passerade..Den 14 april hände det. Sedan var det en ung tjej som satt på en lekplats vid Avagatan. Hon strök sitt hår bakåt när jag körde förbi. Det hände den 16 april i år. Jag vill hemskt gärna träffa båda. Jag tror inte att de var utomjordingar, men man vet aldrig.

Den 24 april i år var jag på väg hem till villan när jag plötsligt i korsningen Travbanegatan - Duvgatan ser två unga flickor som står och pratar med varandra. Jag vevar ner bilrutan och frågar: "Har ni möte, eller?" till min stora överraskning kunde jag uppfatta perfekta tankar som överfördes till mig från den ljushårige tjejen (den andra var mörkhårig). Sedan sade hon:" Vi dansar". Vilket jag godtog eftersom båda hade dansdräkter. Det är första gången jag inser hur långlevnad går till på andra planeter. Alla är telepatiska och "tänker" fram 'evig' ungdom. Jag tror att båda tjejerna var utomjordingar, hur som helst önskar jag träffa dem igen.

Den 13 juni satt jag på Biblioteket och läste som vanligt när en kille i 30års åldern gick förbi och hejade. Jag såg på honom och noterade att han hade solbränd hy. Efter ett tag går han förbi en andra gång rak i ryggen och med ett leende. Jag tror att han var en Venusian men jag vet inte säkert. Honom eller en reprensetant för Venus skulle jag vilja träffa igen.

Sedan jag sett tefatet har jag åter besök Bodens Stadsbibliotek. Ett minnesvärt möte är med en mörkhårig tjej i 20 års åldern. Jag hann precis läsa baksidan av en filosofibok. Innan hon skrattade och sade: "Det där är visst min bok." tog den och gick därifrån. hon kunde inte sluta att le när hon sedan tittade på mig en lång stund. Hon var inte en venusianska, troligtvis hellre en skolflicka på sommarlov. Men jag skulle gärna vilja träffa henne igen.

Sedan har jag mött en kille i 30års åldern med brunbränd hy vid ett övergångsställe. Han tittade vänligt på mig och våra blickar möttes. Men jag har det svårt att veta om det var en venusian eller en homosexuell invandrare. Men jag skulle vilja möta en reprensetant från Venus.

Måndag den 30 juni, så besökte jag åter Bodens statsbibliotek. Jag sitter ner och läser en bok, när jag får se tre tjejer gå förbi till nästa bokhylla. Den äldsta och snyggaste tjejen kommer sedan dit jag sitter och tittar på en av bokhyllorna. Dum som jag är frågar jag inte om hon hittar det hon söker. Hon går tillbaka till sin bokhylla och jag går runt bland bokhyllorna, tills vi möts igen och utbyter blickar. Jag tror inte hon var en Venusianska, troligtvis hellre en skolflicka på sommarlov. Men jag skulle gärna vilja träffa henne igen.

Den 24 juli träffade jag på en snygg mörkhårig tjej i trappuppgångnen till Biblioteket. Henne skulle jag vilja träffa igen. Den 25 Juli ser en ljushårig brud mig sitta och släcka törsten med en coca-cola flaska. Hon tittar på mig och jag på henne. våra blickar kan inte slitas från varandra. Hon går in på kiosken och när hon vänder tillbaka så utspelar sig samma visa igen, fast den här gången så ler hon. Hon skulle jag vilja träffa igen.

I slutet på Augusti eller början på September, minns inte vilket, går jag iväg till ICA Kvantum med ett brev till min vän och UFO-forskare Boris Jungkvist. Två kvarter innan ICA Kvantum möter jag två tjejer i en korsning. Den ena har en basketboll i famnen och hon frågar mig om jag vet var Sandenskolan ligger. Jag visar vägen och funderar på om hon frågade bara för att ha något att fråga om. Hon är söt och jag skulle vilja träffa henne igen. Jag följer henne med blicken och visst hon vänder sig om efter ett tag och tittar åt mitt håll.

Måndagen den 8 september, på kvällen sitter jag som vanligt i mina föräldras vardagsrum. Jag tittar ut genom fönstren och ser hastigt skymten av en främmande man som står på gräsmattan utanför huset. Han är inte en dag över 30, har ljust axellångt lockigt hår och saknar skäggväxt. Han påminner om Orthon, George Adamskis kontaktperson från Venus. Enda skillnaden var att han inte hade solbränd hy. Det är med intresse att jag nu vet att Valiant Thor har min adress där jag bor hos mina föräldrar. Eftersom killen på mina föräldras gräsmatta med all sannolikhet var en Venusian så skulle jag vilja träffa honom igen!

Jag ser fram emot att träffa honom eller någon annan reprensentant för Venusfolket så snart som möjligt. Jag lovar att inte fotografera Venusianen, eftersom det har gått upp för mig att Venusianerna vill vara anonyma så att de kan hjälpa flera på vår jord. Det enda som jag är intresserad av är att fotografera deras tefat. Jag lovar också att inte beskriva utomjordingarnas utseende om de kontaktar mig. Kom ihåg när ni tilltalar mig att jag inte hör något på höger öra och har en hörapparat på vänster öra. Min högsta önskan förutom att jag blir helad från min scizofreni är att jag skall inleda vänskap med Venusfolket! Dessutom skulle jag vilja träffa en tjej från Venus!

Den 12 september, på kvällen kör jag bil i stan utmed Margaretagatan. Jag ser ett tjejgäng med uteslutande mörkhåriga tjejer som promenerar på trottearen. Tjejen i mitten, sträcker ut handen som håller en kamera i en hälsningsgest samtidigt som hon ropar HI! som jag hör mycket tydligt. Jag hälsar tillbaka. Hon är söt, så söt att jag skulle vilja träffa henne igen. Jag tycker jag känner igen henne men är inte 100% säker.

Den 19 september står jag vid övergångstället vid Domus. På andra sidan står en ung färgad tjej och väntar på grönt ljus. När hon går över möts våra blickar och det är de varmaste bruna ögon jag någonsin mött. Henne skulle jag vilja träffa igen.

Den 24 september är jag på Biblioteket som vanligt. Där möter jag en tjej med mjuka bruna ögon. Hon sitter och läser mellan religions och UFO-böckerna. Hon tittar upp och kan inte släppa mig ur blicken med sina mjuka bruna ögon, när jag går fram till UFO-hyllan och tar en bok för att läsa. Henne skulle jag vilja träffa igen.

Den 7 oktober så är jag på Björknässkolans Bibliotek för att läsa Ny Teknik och Kyrkans Tidning som jag brukar göra varje vecka. Jag tar tidningarna från tidningståndet och går en sväng förbi datorerna. Vid en av datorerna står en ung mörkhårig tjej. Hon tittar upp och våra blickar möts. Jag sätter mig vid ett bord och hon tittar på mig. Jag börjar läsa tidningarna. Efter ett tag lämnar den unga mörkhåriga tjejen tillsammans med sin kompis sina datorer och går mot dörrarna. En sista gång kollar hon in mig, precis som för att säga hej. Hon är söt, henne skulle jag vilja träffa igen.

Den 9 oktober, ca klockan 14 går jag in genom dörrarna på Björknässkolan, efter att ha mött en tjejs blickar så kommer jag fram till informationsdisken. Jag tittar till höger och där går två tjejer som jag känner igen. En är liten och mörkhårig och våra blickar möts, henne skulle jag vilja träffa igen.

Den 10 oktober ser jag något mycket intressant på stan. I en av busskurerna sitter en Nordic tjej. Hon har sneda ögon och en smal näsa, precis som George Adamskis kontakt från Venus - Orthon. Hon har blont axel långt hår och civila kläder. Hon väntar på Bussen. Jag har stigit ur bilen och står nu bara några meter från henne. Jag kan klart och tydligt se de lätt sneda ögonen och den smala näsan. Hon kan inte vara mer än 14 år gissar jag. Hon påminner om "little people" som George Adamski och C.A. Honey träffade 1958. Om hon är Venusian så skulle jag vilja träffa henne igen.

Den 15 oktober är jag på väg till mina föräldrar för att äta middag. Klockan är ca kvart i fem när jag kör bil på Kungsgatan och brevid Domus innan övergångstället till Biblioteket ser jag en vacker och söt tjej. Hon har mörk toppluva och långt ljust hår som går ner över brösten. Jag tittar på henne och hon tittar på mig. Henne skulle jag vilja träffa igen.

Den 18 oktober är jag på ICA Kvantum. I kassa nummer 6 sitter en snygg, ung mörkhårig tjej. Hon hejar på mig och jag tycker att jag känner igen henne. Hon är vacker och fin, henne skulle jag vilja träffa igen.

Samma dag tar jag en sväng på stan. Vid korsningen Margaretagatan-Ringvägen står två tjejer och samtalar. När jag kör förbi så tittar den ljushåriga tjejen intresserat på mig. Henne skulle jag vilja träffa igen.

ovanliga människor 2004

ovanliga människor 2005

ovanliga människor 2006

ovanliga människor 2007

ovanliga människor 2008

ovanliga människor 2009

ovanliga människor 2010

ovanliga människor 2011

ovanliga människor 2012

ovanliga människor 2013

ovanliga människor 2014

ovanliga människor 2015

ovanliga människor 2016

ovanliga människor 2017 (2017-11-19) Uppdaterad


tillbaka till länksidan
förslag
läs och skriv i min gästbok