ovanliga människor
"...med en glimt som berättar, att han är harmonisk och livsbejakande."
"...Jag ser honom le...hans hand rör vid min. Genast fylls jag av en djup glädje."
"...Djupt rörd av all den vänlighet som strömmar emot mig.."
"...Hennes blick uttrycker både värme och humor.."
"...jag har en känsla av att hon kan läsa varje tanke jag tänker.."
"...aldrig skall jag glömma den godhet och medkänsla hans blick utstrålar.."
George Adamski
- Ombord på Rymdskepp
(Parthenon 1958)
Jag har själv mött fyra personer (två killar och två tjejer) som passar in
beskrivningen ovan. Hittills har vi bara utbytt införstådda hälsningar. Jag förstår
att de är annorlunda, men det tog en tid innan jag upptäckte att så verkligen var
fallet. Kunskap ger makt att skilja agnarna från vetet.
Under det glada
80-talet hade jag nog haft svårare att upptäcka deras annorlunda utstrålning, men nu i
början på 2000-talet i jäktens, stressen och missnöjets tidevarv är det inte längre
några problem.
Ni undrar förstås var de kommer ifrån, jag vet inte med säkerhet
var de kommer ifrån. Jag har aldrig frågat och även om jag frågar kanske jag aldrig
får ett riktigt svar. Kanske kommer just de från rymden, kanske kommer de från något
hemlig brödraskap på Jorden, inte vet jag. Det enda jag vet är att jag sett tre
flygande tefat i verkliga livet.
Jag har även träffat en person som inte direkt
haft dessa uttalande egenskaper, men som utmärkt sig på ett helt annat sätt och gjort
ett under som enbart en "mind over matter master" kan utföra.
En Indier som
vore väl bevandrad i de religiösa urkunderna, skulle bara höjt på ögonbrynet och fällt
kommentaren - 'Vad intressant', medans en psykriatiker skulle sagt - "Nu är det dags
för en kraftig höjning av dosen på medicineringen eller inläggning på en psykriatisk
klinik." Till historien att jag i juni 2001, blev diagnoserad Scizofren och går på
medicin.
På grund av ovanstående kan jag inte förtälja, utan enbart berätta att
det var ett under i klass med de som beskrivs i
Baird T. Splading's böcker -
Life and Teaching of the Masters of the Far East.
Händelsen utspelade sig i början på år 2001.
Werner von Braun, den tysk-amerikanske raketforskaren sade 1959:
"Det
finns utomjordiska krafter vars urspung fortfarande är obekant för oss och som är
mycket starkare än vi hittills antagit. Inom sex till nio månader kommer vi att kunna
uttrycka oss tydligare. Vi är just nu i en sådan situation att vi hoppas komma i
närmare förbindelse med dessa krafter."
Jag tror att
Werner von Braun
talade om utomjordingarnas teknologiska överlägsenhet. Men om det jag sett härör
från utomjordisk håll och inte från ett hemligt brödraskap, så skulle jag vilja påstå
att en del utomjordingar i sådana fall inte enbart är Masters of Space and Time, utan
också är Masters over Mind and Light.
Frågan är varför dessa personer visar ett
större intresse för mig än andra människor. Det tror jag faktiskt beror på mitt
filosofiska och religiösa intresse samt att jag varit medlem i en ufoförening, där
grundaren påstår sig, inte enbart sett flygande tefat, utan även utomjordingar
på nära håll. I mitten av 90-talet, såg jag själv tillsammans med två andra personer,
hastigt en utomjordisk kvinna.
Jag kom och körde bil, när jag upptäcker en
kvinna som kommer gående mot mig vid sidan av vägen. Jag ser direkt att hon har
onormalt stora glasögon och saktar ner farten. När jag närmar mig ser jag till min
häpnad att munnen är annorlunda utformad - som på en Salamander! Här var jag bara
några tiotals meter från en kvinna från en annan värld. Var är tefat, jag ser inget.
Däremot ser jag en svart bil. Tänk om jag stannar och jag blir bortrövad, precis som
jag läst i ufolitteraturen.
Jag blir rädd och väger snabbt för och nackdelar,
när jag passerar. Skall jag backa och höra vad hon ville, men tänk om jag blir
bortrövad, tänk om jag får ta ett foto av henne. Det slutgiltliga beviset för
utomjordisk existens (sedan har jag lärt mig att i den digitala tidsåldern gäller inte
vanlig 135mm film som bevis i UFO-ärendet, möjligtvis ett polaroidfoto).
Dum
(eller klok) som jag var fortsätter jag färden och når min destination. Men även sedan
dess har det dykt upp "underliga personer" och jag träffar hemsk gärna systrana som
åkte i bilen ABM 454 igen, eller varför inte den kvinnan som hejade på mig utanför en
resturangen 2001 eller tjejen som hejade på mig i Sandenbutiken 2002. Den utomjordiska
kvinnan kan jag gå med att träffa igen, på neutral mark. Trots allt måste jag få reda
på vad hon ville...
Ovanliga människor jag skulle vilja träffa igen
Sommaren 1999 var jag ute och promenerade på stan. Jag ser en vacker färgad tjej sitta
på stenmuren utanför Elim-kyrkan i
Boden. Jag går dit och ser att hon har en guldkedja runt halsen. Inte ett helgon
tänker jag och låter bli att hälsa på henne. Jag går runt Elim-kyrkan och beslutar att
hälsa på henne. När jag kommer runt krönet så är hon inte kvar. Hon har gått iväg mot
järnvägstationen. Jag ser henne gå och vända sitt ansikte mot mig, precis som hon är
ledsen över att jag inte pratade med henne. Om det finns en sak här i livet som jag
vill göra om här i livet så är det detta. Om jag hade en tidsmaskin så skulle jag åka
tillbaka i tiden och se till att jag bjöd in henne på fika hos min mor och far. Jag
misstänker att min framtid hade sett annorlunda ut om jag hade bjudit hem henne till
mina föräldrar.
Sedan dess har jag sett människor med vit hy. En gång var jag
på Åhlens där jag hejade på en ung tjej som hade vit hy, även hennes kompis hade vit
hy. År 2000 så hejade en ung kvinna med vit hy och svarta ögon på mig i trappuppgången
brevid mig. Jag skulle vilja träffa alla tre som hade vit hy.
Jag var ute och
promenerade sommaren 2002 i Boden. jag går över bron över Bodån på väg mot hemköp. Jag
ser två unga tjejer sitta och prata med varandra på en parkbänk nära Bodån, dom ser
mig och stiger upp från parkbänken och börjar röra sig i riktning mot mig. Dom gick
upp på vägen just bakom mig. Jag kunde höra deras samtal. De pratade om rymden och om
människor som bor där...Eftersom jag också är intresserad av rymden så skulle jag
vilja träffa dem igen...
Under 2003 har jag träffat på två ovanliga
människor....Den ena var en tjej som var samtidigt med mig inne på en MIO butik. Hon
hade långt, ljust hår och en svart halsduk för munnen. Jag går till min bil och sätter
mig i den. Efter kommer hon tillsammans med sin vänninna och när hon passerar min bil
tar hon bort halsduken för munnen och viola, munnen ser inte ut som på en vanlig
människa, utan som på en salamander! Henne skulle jag hemskt gärna vilja träffa. Den
sista "ovanliga" människan träffade jag på alldeles nyligen. Det var den 10 april
klockan 23:00 på Floragatan. Hon stod och väntade på någon, kanske var det "på mig",
kanske var det någon annan. Det vet jag inte eftersom jag inte stannade bilen och
frågade. Hon var ung (18år) och otroligt snygg. Kanske var hon en utomjording, kanske
inte. Hon skulle jag också vilja träffa...
Helt nyligen så inträffade två nya
fall. Den ena var på biblioteket i Boden. Jag satt och läste en UFO-bok när en ung
tjej gick förbi. Hon kunde inte hålla ögonen ifrån mig medans hon passerade..Den 14
april hände det. Sedan var det en ung tjej som satt på en lekplats vid Avagatan. Hon
strök sitt hår bakåt när jag körde förbi. Det hände den 16 april i år. Jag vill hemskt
gärna träffa båda. Jag tror inte att de var utomjordingar, men man vet aldrig.
Den 24 april i år var jag på väg hem till villan när jag plötsligt i korsningen
Travbanegatan - Duvgatan ser två unga tjejer som står och pratar med varandra. Jag
vevar ner bilrutan och frågar: "Har ni möte, eller?" till min stora överraskning kunde
jag uppfatta perfekta tankar som överfördes till mig från den ljushårige tjejen (den
andra var mörkhårig). Sedan sade hon:" Vi dansar". Vilket jag godtog eftersom båda
hade dansdräkter. Det är första gången jag inser hur långlevnad går till på andra
planeter. Alla är telepatiska och "tänker" fram 'evig' ungdom. Jag tror att båda
tjejerna var utomjordingar, hur som helst önskar jag träffa dem igen.
Den 13
juni satt jag på Biblioteket och läste som vanligt när en kille i 30års åldern gick
förbi och hejade. Jag såg på honom och noterade att han hade solbränd hy. Efter ett
tag går han förbi en andra gång rak i ryggen och med ett leende. Jag tror att han var
en Venusian men jag vet inte säkert. Honom eller en reprensetant för Venus skulle jag
vilja träffa igen.
Sedan jag sett
tefatet har jag åter besök
Bodens Stadsbibliotek. Ett minnesvärt möte är med en mörkhårig tjej i 20 års åldern.
Jag hann precis läsa baksidan av en filosofibok. Innan hon skrattade och sade: "Det
där är visst min bok." tog den och gick därifrån. hon kunde inte sluta att le när hon
sedan tittade på mig en lång stund. Hon var inte en venusianska, troligtvis hellre en
skolflicka på sommarlov. Men jag skulle gärna vilja träffa henne igen.
Sedan har jag mött en kille i 30års åldern med brunbränd hy vid ett övergångsställe.
Han tittade vänligt på mig och våra blickar möttes. Men jag har det svårt att veta om
det var en venusian eller en homosexuell invandrare. Men jag skulle vilja möta en
reprensetant från Venus.
Måndag den 30 juni, så besökte jag åter Bodens
statsbibliotek. Jag sitter ner och läser en bok, när jag får se tre tjejer gå förbi
till nästa bokhylla. Den äldsta och snyggaste tjejen kommer sedan dit jag sitter och
tittar på en av bokhyllorna. Dum som jag är frågar jag inte om hon hittar det hon
söker. Hon går tillbaka till sin bokhylla och jag går runt bland bokhyllorna, tills vi
möts igen och utbyter blickar. Jag tror inte hon var en Venusianska, troligtvis
hellre en skolflicka på sommarlov. Men jag skulle gärna vilja träffa henne igen.
Den 24 juli träffade jag på en snygg mörkhårig tjej i trappuppgångnen till
Biblioteket. Henne skulle jag vilja träffa igen. Den 25 Juli ser en ljushårig brud mig
sitta och släcka törsten med en coca-cola flaska. Hon tittar på mig och jag på henne.
våra blickar kan inte slitas från varandra. Hon går in på kiosken och när hon vänder
tillbaka så utspelar sig samma visa igen, fast den här gången så ler hon. Hon skulle
jag vilja träffa igen.
I slutet på Augusti eller början på September, minns
inte vilket, går jag iväg till ICA Kvantum med ett brev till min vän och UFO-forskare
Boris Jungkvist. Två kvarter innan ICA Kvantum möter jag två tjejer i en korsning. Den
ena har en basketboll i famnen och hon frågar mig om jag vet var Sandenskolan ligger.
Jag visar vägen och funderar på om hon frågade bara för att ha något att fråga om. Hon
är söt och jag skulle vilja träffa henne igen. Jag följer henne med blicken och visst
hon vänder sig om efter ett tag och tittar åt mitt håll.
Måndagen den 8
september, på kvällen sitter jag som vanligt i mina föräldras vardagsrum. Jag tittar
ut genom fönstren och ser hastigt skymten av en främmande man som står på gräsmattan
utanför huset. Han är inte en dag över 30, har ljust axellångt lockigt hår och saknar
skäggväxt. Han påminner om Orthon, George Adamskis kontaktperson från Venus. Enda
skillnaden var att han inte hade solbränd hy. Det är med intresse att jag nu vet att
Valiant Thor har min adress där jag
bor hos mina föräldrar. Eftersom killen på mina föräldras gräsmatta med all
sannolikhet var en Venusian så skulle jag vilja träffa honom igen!
Jag ser fram
emot att träffa honom eller någon annan reprensentant för Venusfolket så snart som
möjligt. Jag lovar att inte fotografera Venusianen, eftersom det har gått upp för mig
att Venusianerna vill vara anonyma så att de kan hjälpa flera på vår jord. Det enda
som jag är intresserad av är att fotografera deras tefat. Jag lovar också att inte
beskriva utomjordingarnas utseende om de kontaktar mig. Kom ihåg när ni tilltalar mig
att jag inte hör något på höger öra och har en hörapparat på vänster öra. Min högsta
önskan förutom att jag blir helad från min scizofreni är att jag skall inleda vänskap
med Venusfolket! Dessutom skulle jag vilja träffa en tjej från Venus!
Den 12
september, på kvällen kör jag bil i stan utmed Margaretagatan. Jag ser ett tjejgäng
med uteslutande mörkhåriga tjejer som promenerar på trottearen. Tjejen i mitten,
sträcker ut handen som håller en kamera i en hälsningsgest samtidigt som hon ropar HI!
som jag hör mycket tydligt. Jag hälsar tillbaka. Hon är söt, så söt att jag skulle
vilja träffa henne igen. Jag tycker jag känner igen henne men är inte 100% säker.
Den 19 september står jag vid övergångstället vid Domus. På andra sidan står
en ung färgad tjej och väntar på grönt ljus. När hon går över möts våra blickar och
det är de varmaste bruna ögon jag någonsin mött. Henne skulle jag vilja träffa igen.
Den 24 september är jag på Biblioteket som vanligt. Där möter jag en tjej med
mjuka bruna ögon. Hon sitter och läser mellan religions och UFO-böckerna. Hon tittar
upp och kan inte släppa mig ur blicken med sina mjuka bruna ögon, när jag går fram
till UFO-hyllan och tar en bok för att läsa. Henne skulle jag vilja träffa igen.
Den 7 oktober så är jag på Björknässkolans Bibliotek för att läsa Ny Teknik
och Kyrkans Tidning som jag brukar göra varje vecka. Jag tar tidningarna från
tidningståndet och går en sväng förbi datorerna. Vid en av datorerna står en ung
mörkhårig tjej. Hon tittar upp och våra blickar möts. Jag sätter mig vid ett bord och
hon tittar på mig. Jag börjar läsa tidningarna. Efter ett tag lämnar den unga
mörkhåriga tjejen tillsammans med sin kompis sina datorer och går mot dörrarna. En
sista gång kollar hon in mig, precis som för att säga hej. Hon är söt, henne skulle
jag vilja träffa igen.
Den 9 oktober, ca klockan 14 går jag in genom dörrarna
på Björknässkolan, efter att ha mött en tjejs blickar så kommer jag fram till
informationsdisken. Jag tittar till höger och där går två tjejer som jag känner igen.
En är liten och mörkhårig och våra blickar möts, henne skulle jag vilja träffa igen.
Den 10 oktober ser jag något mycket intressant på stan. I en av busskurerna
sitter en Nordic tjej. Hon har sneda ögon och en smal näsa, precis som George Adamskis
kontakt från Venus - Orthon. Hon har blont axel långt hår och civila kläder. Hon
väntar på Bussen. Jag har stigit ur bilen och står nu bara några meter från henne. Jag
kan klart och tydligt se de lätt sneda ögonen och den smala näsan. Hon kan inte vara
mer än 14 år gissar jag. Hon påminner om "little people" som George Adamski och C.A.
Honey träffade 1958. Om hon är Venusian så skulle jag vilja träffa henne igen.
Den 15 oktober är jag på väg till mina föräldrar för att äta middag. Klockan är ca
kvart i fem när jag kör bil på Kungsgatan och brevid Domus innan övergångstället till
Biblioteket ser jag en vacker och söt tjej. Hon har mörk toppluva och långt ljust hår
som går ner över brösten. Jag tittar på henne och hon tittar på mig. Henne skulle jag
vilja träffa igen.
Den 18 oktober är jag på ICA Kvantum. I kassa nummer 6
sitter en snygg, ung mörkhårig tjej. Hon hejar på mig och jag tycker att jag känner
igen henne. Hon är vacker och fin, henne skulle jag vilja träffa igen.
Samma dag tar jag en sväng på stan. Vid korsningen Margaretagatan-Ringvägen står två
tjejer och samtalar. När jag kör förbi så tittar den ljushåriga tjejen intresserat på
mig. Henne skulle jag vilja träffa igen.
ovanliga människor 2004
ovanliga människor 2005
ovanliga människor 2006
ovanliga människor 2007
ovanliga människor 2008
ovanliga människor 2009
ovanliga människor 2010
ovanliga människor 2011
ovanliga människor 2012
ovanliga människor 2013
ovanliga människor 2014
ovanliga människor 2015
ovanliga människor 2016
ovanliga människor 2017
ovanliga människor 2018
ovanliga människor 2019
ovanliga människor 2020
ovanliga människor 2021
ovanliga människor 2022
ovanliga människor 2023
ovanliga människor 2024 Uppdaterad
2024-05-01
tillbaka till länksidan
förslag
läs och skriv i min gästbok