Ser ni några landsgränser?
Om det inte fanns några landsgränser
skulle det inte finnas krig.
Förutom ett möjligt inbördeskrig.
Mänskligheten står inför gemensamma problem. Som
klimatet,
vatten och
mat
försörjningen. Frånvaron av billig
och miljösäker
energi samt de
ständiga
krigen. Därför behövs en
världsregering.
George Adamski och
Salvador Villanueva Medina Mexico 1955
Salvador Villanueva Medina,
arbetade som taxichafför i Mexico City. Ett arbete som han hade sedan 1931 och han
hade fru och sju barn. Utomjordingarna som han mötte i Augusti 1953, berättade att för
flera tusen år sedan, hade de också krig på sin planet. Men ledarna kom samman och
införde världsregering och tog bort ländernas gränser. Deras hemplanet styrdes sedan
av visa män och de ständiga krigen blev historia.
Eftersom planeten jorden har
allvarliga problem som överstiger landsgränserna, så föreslår jag att man inför ett
råd av visa män och kvinnor. En man och en kvinna per land. När ett problem uppstår
någonstans i världen. Skall de be sina innevånare i respektive land att komma med
ideer som utan censur presenteras på varje lands ide - hemsida. Efter att ha läst
varje lands ideer, skall vishetsrådet rösta fram de bästa ideerna och sedan be
politikerna i varje land genomföra dessa.
Till skillnad från FN skall det inte
finnas något veto och vishetsrådet skall lyssna på experter, men komma ihåg att
experter kan ha fel som historien om fri energi lär oss. Om vetenskapsmännens "lagar"
följts till punkt och pricka som ljuget att energi inte kan skapas eller förstöras.
Utan enbart omvandlas. Så skulle fri energi generatorer aldrig bli uppfunna. Som tur
är så följer inte uppfinnarna till punkt och pricka, vetenskapens "lagar". Utan ser
möjligheter. De visa männen och kvinnorna skall ha hög lön, men inte tillåtas äga
aktier, eftersom de annars är jäviga. Planeten Jorden skall ha en
president som följer det
gemensamma rådets rådgivande beslut och inte ha någon formell makt, samt vara planeten
Jordens reprensentant i Kosmiska rådet.
Varje land skall vara underställda de
mänskliga rättigheterna och ha en
polismakt som tillåter
demonstrationer och
fria val. Ett land som inte sköter sig, skall först få en varning och om landet
inte omvänder sig från smygdiktatur, skall landet uteslutas från världsregeringen och
får leva utan den fria och rättvisa världens gemenskap. Världsregeringen som består av
fria världens länder skall inte ha några interna landsgränser. Men en gemensam militär
arme som motvikt till smygdiktaturernas erövrings militärer. Risken för världskrig
över rent vatten och matförsörjning är överhängande som kan sluta med kärnvapenvinter
om man får tro Nostradamus:
Den stora hungersnöd som jag känner
närma sig kommer ofta att dyka upp på olika ställen och sedan bli allmän: Den kommer
att bli så stor och långvarig. Att människor ska ta rötter från träden och barn från
bröstet.
C1 Q67
Bloddränkta människokroppar, vatten och ett
rodnat iskallt regn som täcker hela jorden.
C8 Q77
Framtiden blir vad man gör den till och den är inte skriven i sten. Vi måste
säkerställa vatten och matförsörjningen genom
avsaltninganläggningar och
inomhusodlingar.
Salvador Villanueva Medina meeting with the
extraterrestrials in english:
On the 20th of August, 1953 about 9 p.m. I was covering my taxi route (in Mexico City)
in which work I have been engaged since 1931. I picked up as passenger two Texans a
man and his wife. He was approximately fifty years old, had grayish hair, was slender
and tall. She was a little shorter than he and seemed about forty years of age. I
picked them up in the Zocalo to take them to the Oxford Hotel. During the ride he
asked me to recommend a chauffeur to drive their automobile to Laredo, which was then
in a repair shop undergoing a check-up following an accident.
As I was
interested in such work, I returned to see them the following day at 10 a.m. We picked
up their automobile which was a 1952 Buick. The rest of the day I drove them to
various places. They paid me and then hired me to drive them to Laredo starting at 9
a.m. the following day.
The next day after they had done some shopping we
started for Laredo driving at a speed of sixty to seventy miles per hour. Beyond
Valles the gear box (differential) developed trouble, and we had to stop on the side
of the road. It was late afternoon. The North Americans decided to go back to town and
get a mechanic. They hailed a passing car and told me to wait and watch their car.
I decided to raise the car with a jack as I wanted to see if I could fix it
before my clients returned. It was beginning to get dark. Only two or three cars
passed. I was very solitary.
All of a sudden I heard someone coming near me. I
could hear footsteps. I looked out from underneath the car and I saw two legs in front
of me. The legs were covered with trousers of a material like corduroy. I felt fear
and got out from under the car.
A man with a very white face was before me. He
was dressed in a one piece garment of a corduroy like material which covered even his
feet. It was tight at the ankles, cuffs and neck, but was loose elsewhere giving the
appearance of being elastic. Around his waist he wore a thick belt about three inches
wide of a bluish color. The strange thing about the belt was that it had holes in it,
and the holes would light up littlale by little as if they had electric lights inside.
Under his arm was a helmet, like those used by football players, but from the ear
pieces ran fine wires. He had fine features and a penetrating look. No beard. His
hair was fine, wavy, grey and reached his shoulders. He seemed about four feet tall
and to weigh about 110 pounds.
I was afraid and was trembling inside. He asked
me twice in correct Spanish what was wrong with my car. I could not answer because I
was frightened and was watching him closely.
"Can't you talk?" the
stranger then asked.
"Yes," I finally responded, and the only thing I could
think to say was, "Are you an aviator?"
"Yes," he replied. "My
machine which you people call an airplane is there -" and he pointed in the
direction of a little mound in front of us.
"You are not from Mexico?" I
then asked.
"No," he said, "I come from a place at much space."
(literal translation).
The word "space" caught my attention, but it never occurred
to me then to think of other planets but only of other countries.
I invited him
to get into the car as it was almost dark, but his belt began to send out luminous
flashes and I noticed a buzzing sound coming from it. He put on his helmet, raised his
arm in a parting gesture, and walked away toward the hill leaving me alone. At about
200 meters I could still see his belt lights twinkling like fireflies. I stood next to
the car watching until he was out of sight.
I removed the jack from underneath
the car. Two motorcycle officers came by and made me move the car off the road. Then I
got inside the car and tried to sleep. Occasional cars would come by and wake me up.
Later I was aroused by some strong knocks on the car window. I saw two people standing
near the car and thought they were the owners of the automobile. My surprise was great
when I saw it was my aviator friend, but this time he was accompanied by another
taller person but with the same kind of uniform.
Without thinking I asked them
to come into the car, which they did. The small one sat next to me, then the taller
one. I turned my back toward the door so as to observe them every time a car passed
by. Then it occurred to me to turn on the dome light. I did so and could see the
interest with which the taller of them was observing me. His skin was also very white.
A nervous trembling started to ínvade me. "Are you Europeans?" I
finally dared ask.
The smaller one answered that they came from another place far
more distant.
"Our place," he said, "is much more ínhabited than this.
There you do not find much room between people and people."
Then he began
to talk quite freely, but the taller one limited himself to nodding his head in
acknowledgment. The smaller one told that in his place the towns covered everything.
There were no uninhabited areas, and the streets were continuous. The people did not
walk on the streets because they were metallic and from them their vehicles took their
power. There was a great quantity of vehicles of great diversity, but they never used
any kind of fuel. Streets never crossed at the same level. Some had sidewalks made of
endless bands (belts) running in opposite directions.
I asked about vegetables,
fruits and cereals such as we eat. He answered that all the houses had little patios
in the center where there was a garden and a well. They produced all the food they
needed - everything and much more than we on earth eat was produced in these interior
patios. He added that they did not have big trees. They did not have tall buildings.
In a street block they had continuous buildings.
I asked if they had any oceans
or seas. He said "Yes" and that everything was inhabited. I asked him if they
had no fuels, how was power generated. He told me that energy was generated in
productive centers which took advantage of inexhaustible solar rays.
The
conversation went on for hours. Sometimes I felt they were joking. Being a man without
much schooling I had never heard of anything like this before. I tried to figure out
what country they were from. Finally with hesitation, I asked where their country was
because everything seemed so fantastic. They both laughed, but not at all in an
offensive manner. Then the smaller one said, "We are talking about another 'world'
as you call this one on which you live."
In spite of his harmonious voice I
was again getting uneasy, but I finally asked them how they travelled from their
world. The short one answered that soon I would have the opportunity to see the ship
in which they travelled. After telling me this, they both observed me intently. The
short man patted my right leg and said, "Does this surprise you? Well, it will
surprise you far more to know that in this world you live on there are men like us
amongst you who live, dress and eat like you do. And it is they who report to us all
the data about your wars, your progress, your ways of living and your government."
I could not believe what they were saying and said in a mocking way, "Wel1,
what form of life and government have you?"
He replied, "The stage that
you are passing through now, we lived thousands of years ago. Our world also suffered
many wars and destructive retrogressions as well as progressions. Finally an agreement
was reached between the different governments so that what you call nations and
countries disappeared and we all became sons of the same world. A council of wise men
was formed, and they are the ones who now govern. Those who have exceptional minds or
are outstanding in any realm of knowledge belong to this group.
"The
headquarters of this government is in a central place. In each group or nucleus there
is a representative of this council who is in charge of receiving and studying the
suggestions of the inhabitants and of transmitting agreements. All of these men are
very capable and wise. Among the lower classes there is no extreme poverty as each
inhabitant willingly works where he is sent or placed and has enough to live well. No
one takes or has with them, their children. From the time they are small they go to a
certain zone where they are duly attended to. There they live and grow up and are
educated according to their physical and mental qualities. Later they live in the
nucleus to which they are assigned."
As dawn appeared the visitors got out
of the car. A buzzing noise came either from their helmets or their belts. I summoned
courage to ask them where the noise came from and both of them indicated their belts.
The small man told me that the belts could also be used "to check an enemy". They
started off the road to the right (east) across the fields, and I followed them. The
ground was covered by trees and brush. Finally we came to the ship which was roughly
10 meters in diameter and possibly half as high. At a signal a section of the ship
opened and I could see certain things in the interior. My visitors invited me inside.
At this I became utterly panic stricken and turned and ran back to the highway and the
car. A few minutes later, standing beside the car and gazing in the direction of the
ship, I saw it rise slowly above the tree tops. It was oscillating and was luminous
with bluish rays around it. Then it took off and quickly disappeared in the direction
of the rising sun.
Toward noon the North Americans returned along with a
mechanic who diagnosed the car trouble as damage due to lack of lubricant in the gear
box. My clients were inclined to blame me for this, and we all agreed that it would be
best if I returned to Mexico.
A truck came by heading for Mexico City, and I
arranged with the driver for a ride. Brimming over with my recent experience, I
started to tell it to the truck driver. The latter quickly silenced me by suggesting
that I had been smoking Marijuana! After this rebuff I began to realize for the first
time something of the difficulty and the danger of telling of my experience. On
arriving home, however, I did relate it to my wife and my two elder sons.
Salvador's verbal account of his experience was carefully recorded in great detail so
that we could make full use of it in our investigation which was to follow.
Flying Saucer Pilgrimage page 59-64 by Bryant & Helen Reeve
Madeline Rodeffer
filmade ett Venustefat tillsammans med George Adamski den 26 februari 1965 i
Silver Springs, en förort till Washington D.C
Used with Permission of the Copyright holders (2023-07-27) -
G.A.F. International/Adamski Foundation
[spacevoyagerllc at gmail.com] P.O.1722 Vista, CA 92085 U.S.A.
En av kvinnorna från Mars sade:
- Jag tror inte ni människor på jorden vill
vara grymma mot varandra. Alltsammans beror bara på er okunnighet, som gjort er blinda
för lagarna i det universum, varav vi alla är en del.
Vi vet att ni talar så
mycket om den kärlek, som binder samman en familj, men denna kärlek är ofta ingenting
annat än ett uttryck för äganderättskänsla och själviskhet. Ingenting kan dock vara
mer främmande för kärlekens innersta väsen.
Sann Kärlek måste innefatta
respekt, ömsesidigt förtroende och förståelse. I andra världar uttrycker den
ingenting av den falska äganderätt, som är så typisk för er värld.
Vi uppfattar
kärleken som en utstrålning från det Gudomliga genom hela skapelsen och särskilt genom
människan till alla andra former utan någon som helst åtskillnad. I verkligheten är
det inte möjligt att finna denna egenskap bara i en form och inte i alla andra.
Men lägg märke till det olyckstillstånd som existerar på jorden bara därför
att människan varken förstår sig själv eller den himrnelske Fadern.
På grund av
denna okunnighet fortsätter människorna sina "krig" och slår skoningslöst ihjäl dem
som tillhör en annan nation, ras eller religion. Människorna förstår inte vad de
egentligen gör. Det är svårt får oss från andra världar att fatta varför man på jorden
inte kan inse att denna ömsesidiga förstörelse inte löser några problem utan bara
leder till än mera lidande för mänskligheten.
Så har det alltid varit och så
kommer det alltid att förbli till dess att människan blivit också andligen mera
utvecklad. Nu när er vetenskap hunnit så långt före den sociala och mänskliga
utvecklingen m å s t e klyftan dem mellan överbryggas snarast möjligt. Människorna på
jorden vet vilken förödande kraft som ligger gömd i de bomber som man lagrar upp för
att använda mot varandra. Ändå fortsätter de bara i blindo och kommer allt närmare ett
ohyggligt, världsomfattande massmord. Det är för oss egendomligt ologiskt.
- ]a, ert beteende verkar ofta ologiskt för oss, instämde en av männen. Låt mig ge ett
exempel. Ni har fysiska fäder på jorden, inte sant?
- ]o, svarade jag.
- Om du hade två söner, födda av ditt eget kött och blod, som ni säger, och om den ene
av dina söner av ett eller annat skäl böjde knä framför dig och bad om din välsignelse
att slå ihjäl sin bror, som också är din son, skulle du då bevilja hans bön, därför
att han ansåg sig själv ha rätt och hans broder fel?
- Självfallet inte,
svarade jag.
- Men det är ändå exakt vad ni på jorden har gjort i århundrade
efter århundrade, påpekade han. Ni erkänner alla ett Högsta Väsende, var och en efter
sin uppfattning och ni talar om mänsklighetens broderskap. Ändå ber ni er "Evige
Fader" att göra just det som ni inte själva skulle vilja göra, ty när ni människor
kämpar mot varandra faller ni på knä och ber Gud välsigna vapnen, så att ni kan segra
över era bröder - ja, t. o. m. förinta dem.
Vi som lever i andra världar än ni
betraktar de olika folkgrupperna på er planet med opartiskhet. Vi har lärt oss hur vår
Faders lagar fungerar över hela universum och kan inte dela in människor i sådana
grupper. Vi följer med bedrövelse vad som händer på er jord. Som hela
mänsklighetens bröder är vi villiga att hjälpa alla som vi han nå och som vill ha vår
hjälp. Men vi får aldrig påtvinga er världs männishor vårt sätt att leva.
I själva verket finns det inga människor på jorden eller någon annanstans i universum
som är onda i sitt innersta väsen. Om livet förefaller er vara "ett helvete på jorden"
som många uttrycker det, så får ni skylla er själva. Liksom alla andra skapades er
planet av den ende gudomlige Skaparen. Som alla Hans skapelser är den i sig själv en
helig plats. Om mänskligheten plötsligt sopades bort från jorden - och med den kampen,
lidandet och sorgen som den åstadkommit genom att inte lära sig hur man lever
tillsammans, skulle jorden vara vacker. Men aldrig så vacker som en värld, där alla
lever i harmoni med allt skapat i universum.
Därför att någon är en främling
för en annan har han inte rätt att ignorera, förolämpa eller döda en medmänniska.
Ni har avsatt en dag varje år för att tänka på mänsklighetens broderskap och
ni talar om Skaparens faderliga omvårdnad. Men ändå slösar ni pengar och krafter på
att allt snabbare och mer omfattande lemlästa och förstöra er nästa på jorden. Verkar
det inte egendomligt att be den gudomlige Fadern välsigna era ansträngningar i denna
hänsynslösa förstörelse?
Vi hör dessa böner från era tempel, från era
regeringsledare, från era hem och från slagfälten. Kan ni inte se hur långt vilse ni
har gått? Ni ber ja i själva verket er gudomlige Fader att göra vad ni själva inte
skulle kunna göra för era egna barn. Kan ni inte se vilka hycklare ni blivit? Och
detta är bara ett enda exempel på mycket av det som ni företar er emot er gudomlige
Faders vilja. Så länge ni lever på detta sätt, söndrade från varandra, kommer era
sorger att mångfaldigas. När du söker din broders liv så söker någon annan ditt. Detta
är innebörden av de ord, som Jesus av Nasareth en gång yttrade då han sade:
"Stick ditt svärd i skidan: ty alla som taga till svärd skall förgås med svärd."
Sanningen i dessa ord har bevisats genom människornas historia på jorden.
- George Adamski - Ombord på rymdskepp, 3:e upplagan 1973, sidan 114-117
tillbaka till länksidan
förslag
läs och skriv i min gästbok
