Hermes Atar Trismegistus åsikter om S
Subiksha
Sanningen: är den
perfekta värld som Gud ser just nu och dess manifestation sker när vi accepterar den.
Tommy Lilja har sagt att vi skall låta Gud
istället för världen berätta sanningen om oss och att vi ska leva av Guds sanning.
Jag har haft svårt för att acceptera världen som Gud ser den och när jag försökt att
acceptera mig själv som en ljusvarelse, så har en mörk röst inom mig sagt bestämt:
-"Nej!" och jag har trott att det varit en ond ande som sagt det och känt mig
lessen, eftersom jag inte kunnat uttrycka Guds ide om mig själv. Men så idag har jag
funderat på varför, eftersom det bara handlat om synen på mig själv och inte om andra.
Jag har kommit till samma slutsats som
George Adamskis utomjordingar:
Människans oro: - "Vi från andra världar, som lever okända bland er,
har lättare att se hur detta gudomliga program gått förlorad. Jordens folk har blivit
avskilda väsen, vilka inte längre ger uttryck åt det sant mänskliga, som
de från början gjorde. Nu är de bara slavar under sina vanor. Men fången i dessa vanor
lever fortfarande den ursprungliga själen och längtar ständigt att få ge uttryck åt
sin inneboende gudomlighet.
Denna undertryckta drift oroar människan, som
trampar kring i sina gamla hjulspår, skapade av vanans makt. Därför känner människorna
sig ofta störda och oroade i sitt inre av något de inte kan definiera, ett "något" som
hela tiden söker ett finare och renare uttryck för sin existens. Och ändå har vanan
blivit en så mäktig faktor, att människan å ena sidan längtar att få lyssna till denna
inre, visa röst medan hon å andra sidan fruktar den, eftersom hon inte vet vart den
kommer att leda henne."
Jag är övertygad om att den bestämda nej rösten har
orsaken i min önskan att låta allt vara som vanligt och inte bege mig ut på en
vandring på en för mig okänd väg, eftersom det okända kan vara skrämmande eftersom jag
inte vet vad som väntar mig.
Jag inser nu också varför att utomjordingarna inte
är mer intresserad av att hela mig. De tycker helt enkelt att Gud inom mig kan kan
hela mig istället och att jag kan växa som människa genom att låta Gud inom mig hela
mig själv, istället för att någon yttre källa som utomjordingarna eller Jesus helar
mig.
Jag inser nu att eftersom Gud är Kärleken och Kärleken är Gud, så har jag
inget ont att vänta mig från källan i mitt inre som är Gud. Jag kan lugnt vila i Gud
och låta mig inspireras av Guds känslor och tankar om mig själv och andra levande
varelser. Hemligheten med mänsklig utveckling är att omvandla allting till Gud. Att se
sig själv och andra levande varelser med kärlekens ögon, eftersom kärleken är början
på perfektion.
Mår en människa bra eller dåligt att se andra äldre människor
som ungdomar? oavsett deras fysiska ålder? Mår äldre människor illa om andra människor
behandlar dom som ungdomar? Av utomjordingarna kan vi lära oss vad mänsklig utveckling
har som mål. Det finns tre planeter där människor inte åldras och en planet där
människorna kan förvandla sig till vilken varelse som helst och på så sätt smälta in
som en i mängden av människor på jorden. Så fort som man ser ett behov hos levande
varelser kan man lägga händerna på den varelsen och i
coronatider på avstånd be att
behovet tillgodoses genom att se den varelsen som ett ljus som uttrycker ungdomlighet
och hälsa till ande, själ och kropp. Våra gudomliga känslor och tankar gör att vi
påverkar andra varelser på avstånd. Och på det sätt som behandlar andra levande
varelser kommer vi själva att bli behandlade. Våra gudomliga känslor och tankar kommer
att påverka oss till att bli gudomliga.
Drömmar har lärt mig att
att jag inte har någon bestämd ålder. Eftersom jag i mina drömmar har olika åldrar.
I vaket tillstånd har jag dock en bestämd ålder. Men man behöver inte bete sig som att
man är i den fysiska åldern. Ålder är bara en siffra. Tänk om varje människa skulle
se på världen som Gud ser den. Vilken väckelse det skulle bli och vilken påverkan det
skulle bli på världen. Att se sanningen om världen, istället för att se världen på det
sätt som vi tror är sanningen om världen.
Venusiarnernas livsfilosofi
Människan är en gudomlig ande som för tillfället bor i en kropp.
Hennes livsuppgift är att känna sitt sanna jag som är lika med 'känslokroppen'.
"Du måste försöka få människorna på jorden att förstå, att självkännedom är första
steget i deras utveckling. Och de första frågorna är: Vem är jag? Längs vilka vägar
kan jag utvecklas för att kunna återvända till den enhet jag en gång lämnat? Påpeka
för dem att människan har intet att tillägga. Hon behöver endast uttrycka det hon
redan är. Men hon måste lära sig förstå vad hon är och ge uttryck åt detta i sitt liv.
Ty det är livet, tillämpningen som är viktig."
Skapare: är alla människor i Kosmos.
Livets mening är att förstå sin sanna identitet och leva enligt den identiteten. Då
skapar människan sin bästa framtid. Den perfekta människan är en medskapare tillsammans
med den levande Guden. Alltså en Gud vars egenskaper kan läsas i naturen och inte i
världens religiösa skrifter som samtliga är skrivna av människor med deras fel och
brister. Men förklarade gudomliga av efterföljarna av världens religiösa skrifter.
Världens religiösa skrifter är utsatta för mänskliga tolkningar som varierar över tid.
Medans naturens egenskaper avslöjar livets hemligheter.
- Hermes Atar Trismegistus
tillbaka till länksidan
förslag
läs och skriv i min gästbok