Kontroll över Materien
Vi skall därför sätta ut ännu en punkt på vår kurva. Den kallar vi kontroll över materien. När
denna nivå är till fullo uppnådd av den enskilde, blir han i stånd att åstadkomma varje önskad förändring i
materiens natur. Han kan sålunda t. ex. förvandla vatten till vin, om han så önskar, eller han kan bespisa
5000 människor med ett ursprungligt förråd av endast fem bröd och två små fiskar. Därefter kan han samla
upp tolv korgar överbliven mat efter måltiden. Dessa två exempel används här endast för att de var två
praktiska demonstrationer som Jesus utnyttjade för att visa vilken makt och förmåga, som kan uppnås på
denna utvecklingsnivå.
I sitt tal om denna nivå talade Jesus om trons makt, som kan förflytta ett berg från dess plats
och störta det i havet. En sådan demonstration skulle ha varit mycket mera dramatisk och kraftfull. Den
skulle utan tvivel ha blivit bättre ihågkommen. Att flytta ett berg från dess plats och att kasta det i havet
skulle dock utan tvivel ha inneburit förlust och tragedi, inte bara för dem som bodde där utan även för
många andra. När man nått en så hög utvecklingsnivå är man ur stånd att handla på ett sådant sätt att
andra vållas lidande eller skada.
Den tro, som Jesus talade om, var dock inte det slag av tveksam förhoppning eller ens hoppfullt
förtroende, som vi vanligen lägger in i begreppet tro när vi använder det i våra dagar. Den term,
som Jesus använde, och som i bibeln översatts med ordet tro hänsyftade i själva verket på
ett tillstånd av total och säker kunskap om de slutgiltiga lagarna för orsak och verkan. Det är den
nivå där dessa lagar behärskas, som vi betecknat som kontroll över materien.
De flesta som i dag studerar fysik känner till att det finns en nivå där man får kontroll över materien. En stor
grupp av dessa känner vi som kärnfysiker. De gör intensiva och uthålliga försök att uppnå denna förmåga
medan de ännu befinner sig på kunskapens nivå utan att ens till fullo ha uppnått
visdomens nivå. Deras uppfattning om insiktens nivå existens och natur är praktiskt taget
obefintlig. Dessa män har lyckats att dela upp de flesta komplicerade element i enklare substanser.
De har också lyckats sätta ihop några av de enklaste substanserna till mera komplexa. Men då de inte
uppnått den nivå av utveckling, som vi betecknat kontroll över materienär också de mest
obetydliga effekter möjliga endast genom insats av stora och komplicerade maskiner och med ett enormt
uppbåd av energi. Sådana försök att ignorera och hoppa över normala utvecklingsstadier är alltid förgäves
i längden.
Varje steg måste till fullo behärskas innan nästa steg kan uppnås. Försök att överhoppa olika
utvecklingssteg medför också betydande risker för hela mänsklighetens normala utveckling.
En speciell varning för just den här risken finns i berättelsen om Babels Torn (1 Mos. 11 kap).
Berättelsen, som sannolikt bör uppfattas allegoriskt, beskriver planer och ansträngningar hos en grupp
människor (Noaks avkomlingar) att hoppa över alla utvecklingens mellannivåer genom att bygga ett torn
från jorden (materiens nivå) direkt upp till himlen (den högsta utvecklingsnivån). Observera att tornet skulle
byggas av jord, formad till tegel av människohand. Ordet Babel är sammansatt av orden
Bab-iler som betyder väg eller vägen till Gud och ett ord som betyder förvirra.
Den verkliga betydelsen blir alltså det förvirrade (fruktiösa) närmandet till Gud. Detta försök att kortsluta
naturens lagar slutade givetvis i förtvivlan och kaos, vilket sådana försök alltid gör. Lärdomen och
varningen är klart uttryckta och inte svåra att förstå. Inte desto mindre försummas de ostentativt av dem,
som i våra dagar gör samma försök.
Kontroll över Anden i Materien
Bortom nivån kontroll över materien finner vi en annan förmåga, som vi kan kalla
kontroll över anden i materien. Detta är den andra av de tre nivåer som Jesus i all synnerhet
sökte förklara och upprepade gånger visade exempel på under sin vistelse på jorden.
I sin strävan att få till stånd en bättre förståelse för den väg, som envar måste följa, påpekade Jesus
om och om igen, att det främsta syftet med hans ankomst till jorden var att i sitt liv framställa ett mönster,
ett utvecklingsmönster som lätt kunde följas och förstås. Enbart i Johannes evangelium finns åtminstone
ett dussin hänvisningar till detta.
I kap 12:35 finner vi till exempel att Jesus sade till dem: "Ännu en liten tid är ljuset ibland eder.
Vandren medan ni haven ljuset, på det att mörkret icke må få makt med eder; den som vandrar i mörkret,
han vet ju icke vart han går". I kap 14:5 säger Tomas till Jesus: "Herre vi veta icke vart du går,
huru kunna vi då veta vägen?" Jesus svarade honom: "Jag är (den levande manifestationen av)
vägen, sarmingen och livet; ingen kommer till Fadern (andens nivå, skapande ande eller himlen) utom
genom mig".
När den utvecklade själen nått nivån Kontroll över anden i materien, närmar den sig Gudomens
tröskel och kan börja arbeta med andlig substans lika väl som med materiell. Vid denna nivå kan
individen omedelbart bota sjuka, lama och blinda eller avlägsna varje svaghet, som kan plåga en
mänsklig varelse. En sådan åtgärd fordrar mer än blotta förmågan att behärska materien, då den
mänskliga varelse, som åtgärden riktats mot är en andlig varelse likaväl som en materiell.
När sjukdom eller oförmåga drabbar en sådan varelse är detta ett tecken på, att en svaghet har uppstått
i förbindel- sen mellan kroppen och själen eller att sambandet mellan dem delvis brutits. Det är sant att
mycket få av de läkare, som behandlar kroppen, och de andliga heibrägdagörare, som använder sig av
andens krafter, verkligen har uppnått nivån för kontroll av anden i materien. Läkaren hjälper kroppen att
själv övervinna sina sjukdomar eller att förstärka sina svaga punkter. Det stora flertalet av dem, som
besöker läkarna, skulle till slut ha tillfrisknat, även om de inte fått någon behandling, och av de resterande
skulle många ha blivit friska oavsett vad slags behandling de åtnjutit. Visserligen är läkarnas tjänster
ofta önskvärda och ibland nödvändiga, men i de flesta fall tjänar de endast till att stimulera eller underlätta
en tillfrisknadsprocess, som ändå skulle ha ägt rum, även om det kanske skulle ha skett i ett mycket
långsammare tempo.
Om en partiell separation av förbindelsen mellan själen och kroppen blir kronisk, uppstår en svaghet,
som inte kan botas av någon form av fysisk behandling. En sådan svaghet kan endast botas genom
ingripande från utvecklingsnivån kontroll över anden i materien (även om den individ,
som kan förmedla den rätta åtgärden, själv sällan befmner sig på derma nivå, när ingripandet sker).
Denna nivå är en nivå där energien, och alltså frekvensen, är så hög att en varelse, som befinner
sig på denna inte kan ses eller höras av en person, som befinner sig på en mycket lägre nivå.
"Det som fötts i köttet är kött och det som fötts i ande är ande. Vinden blåser vart den vill, och du hör
dess sus, men du vet icke varifrån den kommer eller vart den far, så är det med var och en, som är född
av anden." (Joh. 3 :8.)
Jesus påpekade många gånger att det var nödvändigt för honom
att nedstiga till den utvecklingsnivå, där han kunde ses och höras av sina lärjungar och även av
människor på ännu lägre utvecklingsnivå. "Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt
därmed. Och ordet vart kött och tog sin boning ibland oss och vi sågo Hans härlighet."
Kontroll över Anden
När Jesus utförde sina helbrägdagörelser förklarade han alltid att krafterna och förmågan att utföra sådana
verk kom från en mycket högre nivå än den fysiska kropp, som var hans boning. "De ord jag talar till eder
talar jag icke av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig, de äro hans verk."
(Andens nivå.)
Vi måste dock alltid ha klart för oss att människan är skapad med en inneboende självbestämmanderätt.
Ingen hjälp eller bot kan påtvingas henne från någon utvecklingsnivå. Om någon skall få hjälp från
någon källa, måste han först helt och hållet acceptera både hjälpen och den källa varifrån den kommer.
På utvecklingens kurva finns en slutpunkt (Se diagr. 5) som vi betecknat kontroll över anden.
Det är den högsta av de olika nivåer, som förklarades och demonstrerades av Jesus. Den innebär
individens fullkomliga och slutgiltiga behärskning av sin omgivning och den yttersta manifestationen av den
skapande ande vilkens närvaro i den ursprungliga kropp-själ-kombinationen från början drev individen
uppåt i utveckling.
När nivån kontroll över anden är uppnådd har individen överskridit Gudomens tröskel och är
i stånd till andligt omskapande och att förena ande och materia.
När någon svaghet eller partiell separation inträder i föreningen mellan den fysiska kroppen och anden,
uppstår såsom tidigare har påpekats ett sjukdoms- eller svaghetstillstånd. Om separationen skulle bli
fullständig, brister den förbindelselänk, som ibland brukar kallas "silversträngen",
och den fysiska kroppen dör.
Den andliga människan blir vid denna händelse i huvudsak oförändrad, men den materiella kroppen
börjar genast sönderf alla. Inom en timme kommer kroppen att vara fullkomligt obrukbar för en ande,
och då ligger det utom varje läkares möjligheter att återställa den. Dock hände det, då Lazarus från
Betania hade varit död i fyra dagar och sedan hans kropp råkat i ett framskridet stadium av sönderfall,
att Jesus visade hur det från nivån kontroll över materien var möjligt att återställa Lazarus’
kropp i ett sådant skick att den kunde tjäna som boning åt en ande, och från denna nivå återinsände
han anden i kroppen och återknöt förbindelsen mellan dem.
Som den sista lektionen under sin vistelse här på jorden upprepade Jesus denna demonstration.
Nu använde han sitt eget liv och sin egen kropp så att lektionen skulle bli mer allmänt känd och
förstådd. "Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv - för att sedan taga igen det. Ingen tager det
ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen
det. Det budet har jag fått av min Fader." (Joh. 10:17.)
Genom att låta tre dagar förflyta mellan döden och uppståndelsen visade Jesus, att på den högsta
utvecklingsnivån är anden inte endast oberoende av den materiella kroppen utan är också i stånd
att behärska all den makt, som ligger i denna yttersta nivå och som når ända till att återställa kroppen
och att reinkarnera i den.
Jesus av Nasaret ägnade sitt liv åt två kolossala uppgifter. Den första var att visa och belysa den väg,
som leder till andlig fullkomning ("Jag är världens ljus, den som följer mig, han skall förvisso icke
vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.") Den andra uppgiften var att befria mänskligheten från
dess enorma börda av synd och skuld, ett resultat av läran om vedergällning som man följt i generationer.
Mose lag som stadgade "öga för öga och tand för tand" var uppenbarligen
baserad på förutsättningen att två oförrätter blir en rättvisa! Eller att ondska ska utplånas genom
upprepning. Alla fejder och vendettor mellan släkten och alla krig mellan nationer är resultatet av tron
att ont måste sonas med ont.
Under sin resa genom de olika utvecklingsnivåerna är det oundvikligt att individen gör misstag och slår
in på fel väg. Några av dessa misstag kommer att vålla förlust eller skador för andra människor.
Om dessa förluster och skador skulle återbetalas med motsvarande förluster och skador, skapas kedjor
av ondska som aldrig tar slut så länge vedergällningens lag följes.
Jesus beskrev den enda framgångsrika metoden att möta ondskan, när han sade:
"Ni haven hört att det är sagt: ‘Öga för öga och tand för tand’. Men jag säger eder att ni icke skolen
stå emot en oförrätt, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom;
och om någon vill gå tillrätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med;
och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom. Giv åt den som beder
dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig. Ni haven hört att det är sagt: ‘Du skall älska
din nästa och hata din ovän’. Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som
förfölja eder, och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda
och goda, och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om ni älsken dem som älska
eder, vad lön kunnen ni få därför? Och om ni visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt
gören ni därmed? Göra icke hedningarna detsamma? Varen alltså ni fullkomliga, såsom eder himmelske
Fader är fullkomlig." Matteus 5:38-48
På detta sätt underströk Jesus att den enda framgångsrika metoden att bekämpa ondskan är att
neutralisera den genom godhet.
Vid den tid då Jesus började sin jordiska verksamhet kändes bördan av skuld så stor, att människorna
tillgrep desperata åtgärder i sina försök att lätta sina sinnen från något av dess tyngd. En vanlig åtgärd
var att slakta oskyldiga djur som ett offer enligt den teorin att djuret aldrig hade syndat, och då varken
djuret eller dess släkte skulle kräva vedergällning, så skulle det oskyldiga djurets lidande och död
absorbera och neutralisera en viss del av människans skuld. Tanken att en märmiska kan undgå
följderna av sina missgärningar genom att låta en oskyldig varelse lida i sitt ställe tyckes i dag för
många människor vara helt utan rim och reson. Många avvisar eller ignorerar väsentliga delar av
Bibeln därför att de tycks baserade på denna princip av ställföreträdande lidande.
Man bör inse, att när Jesus erbjöd sig själv som ett mänskligt offer, så skedde detta inte på grund av
någon Guds lag eller för att den andliga utvecklingen fordrade detta offer. I stället var det så, att
mänskligheten eftertraktade varje möjlighet att undkomma bördan av sin självpåtagna skuld.
Vid den tiden vandrade folket bokstavligen i mörkret. Även de främsta andliga ledare utom
Jesus hade ingen eller föga förståelse för livets djupaste uppgift eller slutliga mål.
Mänskligheten dignade under sin förkrossande syndabörda och det ständiga behovet att stå till svars
och urskulda sig inför en stolt och hämnande Gud.
När Jesus sade: "Jag är lammet som borttager världens synd", menade Han inte att synden
skulle försvinna ur Guds sinne, ty i Guds sinne existerar ingen synd. Den finns bara i människornas
hjärtan och medvetande.
Observera att offrets värde och effekt beror på individens tro. Om någon till alla delar, till hjärta och sinne,
vill acceptera tanken att offret gjordes frivilligt, att det gjordes för honom och att det borttager hans synd,
då är den personens samvete omedelbart befriat från sin skuldbörda och han kan utan hinder fortsätta
sin andliga utveckling.
Oavsett de argument som kan resas mot det logiska i ställföreträdande lidande kan dock ingen ifrågasätta
dess resultat. Ännu i våra dagar - nästan 2000 år sedan offret gjordes - är miljontals människor fortfarande i
stånd att göra sig fria från bördor som i annat fall skalle ha försvårat eller förhindrat deras fortsatta utveckling
mot livets slutliga mål enbart genom att acceptera denna princip "envar som tror på Honom skall icke
förgås utan ha evigt liv. Gud sände sin Son inte för att döma världen utan för att världen skulle räddas
genom honom"! Johannes 3:16-17
Så ser vi att Jesus av Nasaret inte bara var den störste Mästare och ledare, som någonsin från
utvecklingsnivån ren ande nedstigit till de outvecklade människornas nivå.
Han inte bara visade vägen, sanningen och livet. Han var också den störste psykiatriker
som någonsin levat och den ende, som i stället för att debitera arvode, gav sitt eget liv för att
säkerställa resultatet av behandlingen.
tillbaka till länksidan
förslag
läs och skriv i min gästbok