Besökarna från planeten Kladen.

Den 21 oktober 1975 satte sig David Hamel som vanligt framför TVn för att se "Waltons".

Men just innan serien börjar blir TV-bilden plötslig grynig och två mänskliga skepnader
framträder. I nästa ögonblick känner han en hand på varje axel. Där står två mänskliga
varelser och talade lugnt till honom, via telepati:
-"Vi vill inte chocka dig, vi vill bara visa dig någonting."

David flyter upp mot taket medan han ser sig själv sitta i stolen.
-"Var inte rädd, du kommer att må bra" fick han höra telepatiskt.

Väl ombord på rymdskeppet presenterade sig kvinnan och mannen som A och Arkan.
Dessutom fanns där också maskinisten On.
De tre människoliknade varelserna var av normallängd och normal kroppsform.
Men de hade på sig en silvergrå overall av okänt material.

De påstod att de kom från planeten Kladen som låg på andra sidan Solen och på något
sätt balanserade Jorden.

David kände vibrationer och undrade var de kom ifrån. Till svar fick han veta att de kom
från rymdskeppets kraftkälla - fältgeneratorn och att han nu hade tillåtelsen att resa runt
överallt inuti rymdskeppet och studera det och ta dimensionerna.

Nu hände något mycket märkligt. David fick ett punktmedvetande och kunde in i närmasta
detalj studera fältgeneratorn. Den bestod av fyra koner med permanentmagneter, styrpinnar
och kullager. Mellan konerna rusade luft och mellan magneterna som var riktade mot
varandra slog det ut ljusblixtar. Utomjordingarna förklarade att luften som passerade mellan
magneterna i konerna som vobblade blev till joner och det var detta som drev fram
rymdfarkosten i atmosfären genom rymdskeppets hål i skrovet.
De påstod att de magnetiska krafterna övertog framdrivningen i rymden.

Vid slutet av resan förklarade A, On och Arkan att de förväntade sig av David att han skulle
bygga ett rymdskepp innan de kommande förändringarna som skulle orsakas av mänskliga
aktiviteter. -"Tro inte att Jorden kommer att förbli som den är, därför att allting kommer att
förändras" (Naturkatastrofer?).

Väl tillbaka i kroppen undrade hans fru Nora varför han inte varit kontaktbar. David
upptäckte att han varit borta i 15 minuter.

Mellan 1975 och 1990 byggde David 3 prototyper varav en gick till väders 1977.
Alla tre protyperna visade samma egenskaper gentemot elektrisk ansluten apparatur.
Stör TV sändningar, Stoppar bensinmotorer och utlöser säkringar på elnätet.
David påstår att det beror på joniseringen av luften. (Det är välkänt att man kan starta
en bensinmotor genom att rikta en jonpistol mot tändstiftet).
David hade två minnesvärda besök . En gång knackade det på dörren och när David öppnar
står där en kvinna och två män. Efter ett tag inser David att det är A, On och Arkan i
fysiska kroppar. Men han ser inget rymdskepp, istället står där en helt vanligt grön bil.
På telepatisk väg förklarar de att de vill prata med hans fru Nora.

En annan gång stannade en svart limosine hos David och ut kliver 5 män som går direkt
in genom dörren utan att knacka och fråga om lov om de får komma in. De visar upp
identitetshandlingarna och påstår att de kommer från Boeing utanför Seattle i Washington.
De genomsöker hela huset och efter ett tag går en av männen och ringer ett samtal från
telefonen. David hör att han säger: "Han har ingenting." Sedan stack de iväg utan att lämna
någon förklaring.

Boken som beskriver David Hamel heter "The Granite Man and The Butterfly" by Jeanne
Manning and Pierre Sinclair. Den får av fem UFOn. Dels så är det dåligt med oberoende
interjuver av personer som bott intill David, dessutom är det ingen än David Hamel som sett prototypen lyfta och försvinna.

Till Davids fördel kan nämnas den stora mängden fotografiska bevis, på hans prototyper.
Att elbolaget ovanligt många gånger fått byta säkringar i det område som David och Nora
bor i. Dessutom har Davids ritningar på Kanadensiska Patentverket blivit stulna.

Bokens Appendix levererar nyheter om Wilbert Smith (1910-1962) statsanställd
Kanadensisk UFO-forskare, uppfinnaren av Smithspolen och Molekylbindningsmätaren.

Källan till det nya materialet är en utav hans söner: W. James (Jim) Smith.

Var tredje måndag under 50-talet var det UFO-möte hos familjen Smith i utkanten av
Ottowa. Folk kom ändå från New York City och Montreal för att närvara vid dessa möten.

Jim som studerade i skolan, missade ofta måndagsmöterna på grund av ett deltidsjobb
på en radiostation. En gång när 30 personer hade samlats och börjat diskutera UFO så var
han på väg ut genom dörren, när han plötsligt fick en chock.

Utanför husets infart svävade ett litet UFO. En "monitor" som det kallades i UFO-cirklar.
UFOt försvann efter ett tag, men lämnade ett "visitkort" i form av ett cirkelrunt ca 4 fot djup
område som var sterilt i cirka 6 år.

Orsaken till att "Projekt Magnet" lades ner efter bara fyra år var att Media hade förlöjligat
Regeringen med första sides rubriker som "UFO-forskare arbetare för regeringen" o.s.v.

Två dagar innan "Projekt Magnet" avslutades offficellt, så spelade Smith och hans ingenjörer
in en UFO-signal som inkluderade en Morsekod som var för snabb att avläsa för en rutinerad
radiolyssnare.

Som specialiserad UFO-forskare skickade Smith ut rapportformulär av dessa ansåg han
ca 1% vara intressant nog att vidare undersöka.
Smith noterade att rapporterna från USA tenderade att vara skräckinjagande. Kanske på
grund av McCarthny eran vilket gjorde folk nervösa. Dessutom hade Amerikanerna den
dåliga vanan att skjuta på sådant de inte förstod.

Som vetenskapsman och uppfinnare kollade Wilbert Smith upp om Medium kunde vara en
källa till kunskap. Han började ställa frågor att endast två-tre var värda att fortsätta arbeta med.
Smith ställde tekniska frågor till Mediumen som uppenbarligen saknade teknisk utbildning.

Efter ett tags undersökande av den automatiska skriften hittade han någonting som kunde
byggas utprovas och det fungerade! Smith frågade, fick svar, reste hem, byggde och testade
och reste tillbaka för nya frågor. På detta sätt accumelerades kunskapen.

Wilbert Smith undersökte också misstänkt UFO-material i sitt laboratorium från
USA och Kanada. En gång dumpades nästan 900 kg metallskrot utanför hans laboratorium
av Kanadensiska Armen.

Jim påstår att hans far så småningom lyckades träffa en utomjording och att de tillsammans
bevittnade en UFO-landning. Av utomjordingen fick Wilbert Smith reda på att Jordbornas
vetenskap är defekt. Varken ljusets hastighet, gravitationen eller tiden är konstant.

Utomjordingen hävdade att när man kombinerar gravitation med tid så påverkas ljuset och
genom att ändra i rymdskeppets kraftfält bryts ljuset runt objektet, så att det blir osynligt.

Ett rymdskepp använder antingen Supergravitation (mot planeten) eller antigravitation
(från planeten) för att färdas. En resa till månen skulle bara ta 6 minuter enligt vår tid.

Baserad på i huvudsak Kanadensiska observationer drog Wilbert Smith slutsatsen att
att utomjordingar var lika till oss i utseendet och att de troligtvis är släktingar till oss!

Mer om David Hamel finns på David Hamel och Project Magnet samt Hamel's Generator.

---

tillbaka till länksidan
förslag
läs och skriv i min gästbok