George Adamski

Used with Permission of the Copyright holders (2010-08-18) -
G.A.F. International/Adamski Foundation [gafintl@aol.com] P.O.1722 Vista, CA 92085 U.S.A.
Polaridfotot föreställande ett litet moderskepp, fotograferades av en utomjording den 25 April 1955.

Notera rundningen av ventilen i övre vänstra hörnet. I den första ventilen tittar en venusianare fram. I den andra George Adamski.
Fotografiet är taget i yttre rymden, innefrån ett spaningskepp från Saturnus, allt enligt George Adamski.

Ombord på rymdskepp

Den store Mästaren än en gång

Vid denna tidpunkt kom Mästaren från Venus in. Alla vände sig mot honom. När hans ögon mötte mina log han och gick fram till ett bord, omgivet av låga karmstolar, klädda med ett vackert material som påminde om matt siden.

Ramu förde mig dit och Mästaren visade med en gest att jag skulle ta plats på hans högra sida. En av kvinnorna från Saturnus satte sig på min andra sida, och medan de andra intog sina platser, passade jag på tillfället att fråga om hon kunde förklara vad insignierna betydde. Hon vände sig tjänstvilligt runt så att jag kunde undersöka beteckningen på hennes högra axel och sade:

- Det markerar att Saturnus är tribunalen i detta system. Fastän jag inte riktigt begrep, vad hon menade med "tribunal", förklarade hon inte mer.

Tecknet bestod av ett klot, omgivet av en ring ungefär som den omringade planeten ser ut i vårt teleskop och inuti klotet fanns en våg med vågskålarna i jämviktsläge.

Jag tackade henne och lutade mig tillbaka i stolen. Jag kunde knappt fatta att någonting kunde vara så bekvämt. Inte ens våra luftkuddar ger vika, samtidigt som de stöder kroppen såsom denna stol gjorde. Strax därefter vände Mästaren sig emot mig och började tala:

- Min son, en del av det du får höra i kväll förefaller dig nog som upprepningar. Men de ting jag skall tala om är av så stor betydelse, att det inte skadar att höra dem igen.

Det gladde mig, då jag fortfarande var rädd att inte komma ihåg allt, - trots den telepatiska hjälp jag hade utlovats.

- Vanan att dela upp i många delar allt det, som aldrig borde delas, är ett av de stora misstag som människorna på jorden ständigt gör sig skyldiga till, fortsatte han. Ni har så starka sympatier och antipatier, så många indelningar i former och läror. Allt detta bidrar bara till att öka förvirringen på jorden.

Vi från andra världar har inga sådana uppdelningar. Vi söker i stället förstå alltings inbördes samband. Jag vet att du mycket intensivt upplevt kraften och utstrålningen från den Gudomlighet, vars porträtt du ser där på väggen framför dig. Genom att alltid hålla denna bild levande för våra ögon och i våra hjärtan glömmer vi aldrig, att det är i Honom alla ting är till och har sin varelse.

Det är Han, som ger människorna det ni kallar "liv". Det är också Han, som ger liv åt det Han inspirerar oss att skapa. Det är Han som vet hur mineral och grundämnen skall förenas så att de tjänar oss och hela universum, förenade som de är genom en enda forms erfarenheter för att bli lämpade för en högre form. Vi på Venus och andra planeter i olika stadier av utveckling erkänner mineral och grundämnen som uttryck för en evig, ständigt nyskapande gudomlighet. Därför kan den enformighet eller monotoni, som ni känner dem på jorden, aldrig uppstå hos oss.

På samma sätt som vi respekterar den gudomlige Skaparen av hela universum för hans verk, så respekteras och hedras också det som skapas av människan, då hon på olika sätt leder och utnyttjar elementen för att tjäna sin nästa. Detta påverkar grundämnena att i sin tur utvecklas och nå allt högre stadier - I ett tjänande som aldrig skall upphöra, eftersom det är evigt.

Som exempel kan vi ta järnet. Det finns bland mineralen på jorden och har sin speciella uppgift hos er. Om man laddar ett stycke järn med den kraft ni kallar elektricitet, byter järnet egenskap och blir som ni säger magnetiskt och tjänar ett helt annat syfte. Det har sålunda fått en attraktionskraft som det inte hade förut.

En sådan omvandling innebär vad vi kallar utveckling för större tjänande. Först var det endast mineralet järn. Därefter fick det förmågan att attrahera och blev således på ett sätt effektivare, eftersom det tidigare inte ägde denna egenskap. På liknande sätt kan detta järn utvecklas mot allt högre och högre former av tjänande under sin Skapare.

Så nu förstår du vad det betyder, då jag nyss sade att mineral och grundämnen tjänar människan. Genom detta tjänande förlänas de ständigt en viss högre "egenskap". Denna lag kallas av er för omvandlingens eller utvecklingens lag.

En mänsklig kropp som din och min är uppbyggd av mineral och grundämnen. Det kan bevisas, att dessa ämnen reagerar för de intryck kroppen utsätts för. Om intrycken är glädjande, blir människan glad. Men om de är negativa, ger kroppen uttryck åt detta och bevisar därigenom att dess uppbyggnadsämnen ständigt är levande och tjänar kroppen tilllika med den gudomliga Intelligensen, utan vilken människan inte kan nå högre utvecklingsmöjligheter.

Ni människor på jorden inbjuder ständigt till olyckor genom att skapa kombinationer, vars komponenter motarbetar varandra i stället för att samarbeta. Ni har omskapat er till något annat än ert gudomliga ursprung. Istället för att förbli naturliga har ni lagt er till med många felaktiga begrepp om er själva precis som en vacker kvinna, som genom en massa grannlåt fördunklar sin egen skönhet.

- Exakt likadant har ni gjort genom att tillägna er allt möjligt, som varken har liv eller intelligens. Låt mig påpeka för dig något som är naturligt för människan och genom vilket vi på planeten Venus lever och verkar - det gör däremot inte ni, fastän dessa principer lika väl kan tillämpas på er värld som på andra.

Ni säger att ni har fem sinnen och lägger sedan till ett sjätte och sjunde o.s. v. Dessa godtyckligt uppfattade sinnen söker ni utveckla i stället för att försöka förstå och utveckla dem ni redan har. Genom att förklara att det finns klärvoajans, kläraudians, telepati och extra-sensoriska förnimmelser, indelar ni ett enda uttrycksområde i fyra. Som ett resultat härav har er ursprungliga och sanna identitet förvirrats och gått förlorad.

Låt mig belysa detta litet mer ingående. I första hand är människan en produkt av mineral och grundämnen. I andra hand är hon ett intelligent uttryck för denna yttre form och som sådant en produkt av den gudomlige Skaparen. Mineral- och grundämnesdelen av hennes varelse har utrustats med fyra sinnen med vilkas hjälp den uttrycker sin fysiska manifestation. Intelligensen eller gudomligheten kommer till uttryck genom varje cell i hela den kropp, som ni betecknar som fysisk.

De fyra sinnen jag nyss nämnde är syn, hörsel, smak och lukt. Lägg märke till att jag inte talade om det sinne, som som ni på jorden kallar "känselsinnet". Ty känselsinnet är grundvalen för alla de andra sinnena.

Låt mig förklara det så här: ingen varelse i någon värld kan bygga en form som din eller få den att leva som du gör. Detta är förbehållet Skaparen. Du måste också medge, att när befruktning av en form äger rum, så vet den blivande modern inte vad som skall göras för att den andra kroppen skall formas perfekt.

Då den fullkomliga formen är född ser ögonen, hör öronen, luktar näsan och smakar gommen för första gången. Allt detta Skapades som "delar" av kroppen. När, barnets kropp för första gången upplever den fysiska världen, uppfattas den också av sinnena, eftersom dessa hör till kroppen. Men modern vet inte hur detta har kunnat ske.

Men känselsinnet, som jag inte tog med i uppräkningen, det "visste"! Medan den lilla ännu höll på att formas i sin moders kropp, kunde den ju förnimma varje tryck den utsattes för utifrån. Och lägg märke till att när barnet är redo att lämna moderns kropp, är det inte modern, som kontrollerar eller inverkar på detta skeende. Upplevelsen kan i detta fall sönderfalla i två tydliga reaktioner - moderns och barnets. Detta visar att var och en fungerar inom sitt förnimmelse- eller känsloområde, oberoende av den andra parten - ändå är det fråga om en kropp inom en annan kropp.

Alltsammans visar också, att det vi kallar känsel eller förnimmelse rör sig på det andliga planet eftersom det vet vad som skall ske och när detta bör ske.

Vid en närmare analys står det därför klart, att det s. k. känselsinnet är grundvalen för de övriga sinnena och identiskt med den del av den allomfattande Intelligensen, som manifesteras genom själen i vår kropp. Ty det är förnimmelse och förnimmelse är ett tillstånd av vakenhet eller medvetet medvetande.

Om nu detta medvetande lämnar människan, så fungerar inte längre syn, hörsel, smak eller lukt och när kroppen blir medvetslös, uppfattar den heller inte beröring. Man kan med andra ord slå denna kropp utan att den känner det.

Om man å andra sidan förlorar syn, hörsel, smak och lukt men har kvar känselsinnet som är medvetandet, så är man mer eller mindre levande och fungerar medvetet. Om kroppen då träffas av något, så känner den det som beröring eller smärta, vilket den inte gjorde i det förra fallet.

Den verkliga intelligensen i den kropp man kallat människa är alltså vad som så felaktigt brukar kallas "känselsinnet". Den mänskliga kroppen är i själva verket liksom alla andra former konstruerad för de tjänster, som dess mineral och grundämnen genom de fyra sinnena kan ge. Det femte sinnet, känseln, är den universella kraft, som levandegör de fyra övriga. Om detta sinne definitivt lämnar kroppen, upphör de fyra andra att fungera.

När människan förstått detta, kommer hon så småningom att hitta sitt rätta jag, det sanna, verkliga jaget bakom masken. Hon slipper då ut ur det fängelse, där hon så länge har levt instängd och blir medborgare i universum. Som sådan ser hon hur lagen verkar i varje form, vilken det än må vara, även på den planet, på vilken hon själv bor. Då känner människan verkligen sig själv! Och gör hon det, känner hon också allt annat. Då känner hon också sin Skapare, så som hon aldrig tidigare känt Honom - den universella eller gudomliga Intelligensen!

Det är genom detta erkännande eller denna förståelse "mineralmänniskan" stiger och förenas med Fadern. Då blir Fadern och Sonen ett. När människan på allvar fattat detta, inte bara med sitt intellekt utan genom att leva som vi gör, kan hon erfara samma livsglädje som vi på andra planeter.

Eller som er bibel uttrycker det: den förlorade sonen har återvänt hem därför att han uppgivit sin fysiska "mineralfåfänga" och fått det lägre jaget att tjäna det högre och därmed Fadern i stället för att själv behärskas av sitt lägre jag - "mineralfåfängan".

Du känner redan denna lag, min son. Du har också sökt leva efter den och du har föreläst om den i många år.Därför innebär den intet nytt för dig; den härstammar inte heller från oss. Den är en universell lag, som alla måste känna till och leva efter, om de hoppas få njuta av sin gudomliga förstfödslorätt som söner till Fadern.

Du måste få dina bröder på jorden att förstå, att självkännedom är första steget i deras utveckling. Och de första frågorna är: Vem är jag? Längs vilka vägar skall jag utvecklas för att kunna återvända till den enhet jag en gång lämnat?

Påminn dem att människan inte behöver lägga till något. Hon behöver endast uttrycka det hon redan är. Men hon måste lära sig förstå vad hon är och uttrycka det i sitt liv.

För det är livet, själva tillämpningen som är viktig.

Har ni nått dithän, kommer mänsklighetens bekymmer snart att försvinna. Ty då börjar sinnena syn, hörsel, smak och lukt att utvecklas så att de blir allt känsligare och finare instrument - inte bara för att tjäna i vad ni kallar den fysiska världen utan också universellt.

Ett annat faktum människorna på jorden måste lära sig inse är, att begreppet "universell" innefattar även det fysiska. Ty allt som äger rum inom universum är också inom det gudomliga eller den högsta Intelligensen - icke utanför.

Därför är vi lika intresserade av er värld och ert liv som av vår och vårt eget - vi tillhör alla det Högsta Väsendets rike.

I tusentals år har vi känt till detta och levat i enlighet med dessa lagar. Och med denna förståelse levande inom oss kan vi inte skada någon avsiktligt, som man gör på jorden.

Vi vet ju, att vi i så fall skulle bli tvungna att leva tillsammans med dem eller det vi förstörde, eftersom vi alla tillhör samma familj.

När människan en gång nått fram till denna insikt, tycker hon inte längre att någonting är fult eller obehagligt utan hon ser allt som en kontinuerlig process fram emot skönhet och upphöjdhet.

Om jordens människor tänker närmare på denna lag, kommer de att se och förstå hur allting utvecklats från det lägre till det högre, vilket är det universella syftet - inte från det högre till det lägre. Ändå når kraften från det högre ned till det lägre, så att det lägre skall få styrka att resa sig till det högre. Det finns en oupphörlig blandning men aldrig en splittring. Invånarna på våra planeter har känt till och utnyttjat denna lag för sin utveckling och på så vis blivit medvetna om ett evigt liv och alltings medverkan däri.

När Mästaren hunnit så långt i sin förklaring flög en tanke genom min hjärna: Överbefolkningsproblemet?

Frågan kom inte över mina läppar. Men Mästaren läste min tanke:

- Nej, min son, sade han. - Vi är inte överbefolkade. Och inte riskerar vi att hotas av något sådant. Vi förökar oss inte tanklöst och utan planering som ni. Det finns en naturlig jämviktens lag, som vi fogar oss efter. De, som uppnått mycken kunskap på en planet, kan dessutom välja att återfödas på en annan. Två alternativ finns: de kan antingen födas på nytt eller också kan de överföras i samma kropp till en annan planet. Detta senare har hänt flera gånger även på jorden. Men de flesta har återfötts på en annan planet genom högre utveckling. Några få slutligen har hämtats direkt från jorden, som det också framgår av er bibel.

Döden inträffar på samma sätt på andra planeter som hos er. Men vi kallar det inte död. Och vi sörjer inte dem som lämnat oss som ni gör. Vi vet att döden endast innebär en övergång från ett tillstånd eller ett ställe till ett annat.

Ungefär som att flytta från ett hus till ett annat.

Vi kan inte ta vårt hus med oss, när vi flyttar till en annan plats. Inte heller kan vita med oss huset, i detta fall kroppen, då vi genom döden flyttar till en annan värld. Materialet i era jordiska kroppar tillhör jorden och måste stanna kvar där för att vidmakthålla er värld. Men då ni flyttar från jorden till en annan planet, kommer denna att bestå materialet till huset i enlighet med de behov och förhållanden som existerar där.

Människans uppfattning om universum är mycket begränsad. Hon kan inte fatta ett universum utan gränser. Ändå använder hon ordet evighet. Enligt människans definition innebär evighet något utan början och utan slut. Hur stort är då universum? Jo, lika oändligt som evigheten.

Människan är alltså ingen tillfällig manifestation. Hon är evig. De av oss, som förstått denna sanning, lever i ett evigt nu, ty livet innebär ett ständigt växande, ett ständigt nu.

På Venus klär vi oss ungefär som ni och vi lever i stort sett som ni. Vi är ganska lika till det yttre och vår klädedräkt skiljer sig inte heller så mycket från er. Den stora skillnaden ligger i, att vi är medvetna om vilka vi är.

Eftersom vi lärt oss att livet är allomfattande och att vi är detta liv, så vet vi, att vi inte kan tillfoga något levande skada utan att samtidigt skada oss själva. Det eviga livet måste förbli i sitt ursprungliga stadium för att kunna uttrycka detta och vara evigt nytt.

Därför har vi, som jag redan sagt, aldrig upplevt enformigheten. Varje ögonblick som går är fyllt av glädje. Och det spelar ingen roll, vilket arbete vi måste göra. Om det ni kallar arbete behöver utföras, så gör vi det med glädje och kärlek. Varje dag för med sig sin andel av uppgifter på var planet lika väl som på er. Varje människa och varje form respekteras lika högt för de tjänster de utför. Inga döms för att de uträttar för litet eller misslyckas. Det görs ingen skillnad med avseende på den tjänst, som utförs vare sig det är vad ni kallar enkla sysslor eller ansvarsfulla uppgifter.

Alla insatser, stora som små, värderas lika.

Även människorna på jorden har en gång fått del av denna lag. Kunskapen om den fördes till er av dem som kände till den och en gång praktiserade den på andra planeter. Den tillämpades, när Salomos tempel byggdes. Jesus er Messias, berättar om arbetarna i vingården, som alla fick samma betalning vid slutet av dagen. Också det var ett erkännande av den stora äran att tjäna, lika för alla.

Mästaren gjorde en paus och strök sig lätt över pannan. Jag upptäckte att jag hade lyssnat med sådan intensitet, att jag suttit orörlig. Jag ändrade ställning och väntade tills han åter började tala.

- Fastän atmosfären på alla planeter är något olika, så skulle ändå jordens människa - tvärtemot vad era vetenskapsmän tror i dag - utan obehag kunna resa vart som helst i universum. Detta blir i sanning hennes naturliga arvedel, när hon en gång lärt känna sig själv och upptäcker hur stor anpassningsförmåga hon har.

Han gjorde en paus igen och böjde sitt huvud lätt som i meditation innan han fortsatte:

- Vi har utvecklats till ett stadium av medveten uppfattningsförmåga, som inte tillåter oss att vara tillsammans med människor utan en känsla av välsignelse. Ty själva deras närvaro är en välsignelse, eftersom vi inte betraktar dem enbart som människor utan som den gudomliga Intelligensens levande uttryck i form av människa. Vår uppfattning är densamma inför alla former, inte bara den mänskliga.

Vi ser hur det Gudomliga medvetandet uttrycker sig genom utvecklingen i alla de skiftande formerna, från den minsta till den största. Vi har lärt oss, att inte en enda form kan vara vad den är, utan att liv genomströmmar eller uppbär den. Och det liv vi erkänner är den gudomliga Intelligensen.

Det finns inte ett ögonblick, inte ens i sömnen, då vi inte är medvetna om denna gudomliga närvaro.

Detta är människans sanna mål - det för vilket hon en gång skapades. Ty medan varje annan form bara uttrycker sig på sitt speciella område, har människans form växt fram genom mineraler och grundämnen och utvecklats därhän, att hon kan vara Gudomlighetens högsta uttryck.

Vi är aldrig på vakt mot varandra och inte heller eftertraktar vi något, som tillhör andra, ty vi är alla delägare i allt som finns på våra planeter.

Jag förstod klart allt vad denne store lärare från andra världar sade, men en ny fråga dök upp inom mig. Jag undrade, hur de ställde sig till att döda för sitt livs uppehälle och om de åt frukt och grönsaker - även dessa levde ju i sin egen uttrycksform. Som vanligt kom svaret utan att jag sade något.

- Det finns inte något ologiskt i detta, min son. När du äter ett salladsblad, blir det en del av dig, inte sant? Som resultat av detta börjar det f. o. m. detta ögonblick att göra "erfarenheter" tillsammans med dig. Så vad du i själva verket har gjort är, att du omvandlat en form till din egen. Om så inte hade skett, skulle salladsbladet ha vuxit vidare och sedan gått i frö för att fortplanta sin egen art igen. Det hade i så fall varit salladsbladets enda "erfarenhet". Men genom att tjäna dig har det lyfts upp till ett högre tjänande.

Här kommer också motivet in. Om ditt motiv är att förstöra, skada eller utnyttja, då är det felaktigt. Men om din avsikt är att hjälpa en annan form att nå en högre utveckling genom dig, då är det riktigt. Ty du omvandlar faktiskt ett mineral från ett tillstånd till ett annat så att det skall tjäna ett högre syfte. Du handlar då enligt lagen om tillväxt och utveckling, vilken hos er brukar kallas "evolution". Detta är din Skapares lag.

Människorna i er värld lägger alltför stor vikt vid den yttre formen och dess upplösning. De kan inte riktigt fatta utvecklingslagen. De har nämligen börjat tro, att formen är allt som finns. Men formen är bara en kanal genom vilken - liv eller - intelligens kommer till uttryck. Den allomfattande Intelligensen kan inte tillfullo uttrycka sig genom ett salladsblad. Därför måste salladsbladet gradvis omvandlas till en högre livsform.

När denna lag är helt accepterad och efterlevs av er såsom den redan accepteras och efterlevs av invånarna på andra planeter och i andra system, kommer de atmosfäriska förhållandena på jorden att bli mildare - alla former kommer då att utstråla en glädje, som helt genomtränger luften omkring er.

Du har önskat veta på vilket sätt vi utvecklats till det stadium, där vi nu befinner oss. Det är de universella lagarna vi lever efter. Jordens människor kan också nå en högre utveckling, om de väljer att acceptera och leva efter dem.

När människan lärt sig, att hon inte är kroppen eller huset utan bor i kroppen eller huset, så kan hon bygga sitt hem var hon vill. Ty då blir människan herre över materien i stället för tvärtom!

På jorden har ni till en viss grad lärt er behärska somliga grundämnen men ni har missbrukat era kunskaper och grundämnena försöker nu i stället förstöra er, såsom många civiisationer på er jord förstörts i det förgångna.

Det är i detta tillstånd, vi finner jordens människor idag. Vi kan endast fortsätta att hjälpa, där tillfälle ges. Men det ställer sig mycket svårt att nå kontakt med många tillräckligt utvecklade intellekt.

Mästaren tystnade för ett ögonblick. Sedan sade han: - Det här är inte första gången du är ombord på våra skepp. Det blir inte heller den sista. Du kan vara förvissad om att vi från andra världar tid efter annan skall förmedla till dig vad vi vet om sanningen som du i din tur kan förmedla till dina medmänniskor. Vi kommer att berätta för dig om det fysiska livet på andra världar och förklara vad ni kallar andliga eller religiösa sanningar, fastän vi inte gör denna uppdelning.

Det finns bara e tt liv. Detta liv är allomfattande och till dess att människorna på jorden förstår, att de inte kan tjäna eller leva två liv utan endast ett, kommer de ständigt att stå i opposition till varandra. Det är en viktig sanning som jordens alla människor måste lära sig, innan livet i er värld kan komma i samklang med livet på andra planeter.

Och nu, min son, är det tid för dig att återvända till jorden. Vad du fått höra i dag kan bli av stort värde för människorna på din planet. Tala till dem muntligen och skriftligen! Var inte rädd, att du glömmer något av vad du hört, ty när du börjar tala eller skriva, kommer du att minnas allt du varit med om.

I detta vackra skepp från en annan värld härskade frid. Kvällens budskap hade haft en djup och allvarlig innebörd. Jag förstod, att alla hade hört samma visdomsord förut, kanske många gånger i sitt liv. Men de tycktes älska dem och medan Mästaren talade, var det som om orden fick nytt liv hos var och en och väckte en djupare förståelse.

Jag önskade ännu en gång att jag inte skulle behöva återvända till jorden utan kunna stanna hos dessa underbara vänner och färdas med dem till andra världar. Men Mästaren sade: - Min son, det finns ännu mycket att göra på jorden. Människorna hungrar och måste ha föda. Du skall återvända och dela denna andliga kost med dem, så att de inte förgås i det okunnighetens mörker, som råder på jorden sedan så många generationer tillbaka.

Tysta och gripna av Mästarens ord återvände vi till spaningsskeppet, även under färden genom rymden härskade den stora tystnaden och inom mig hörde jag Mästarens ord stilla och manande.

George Adamski - Ombord på rymdskepp - sidan 166-179

Used with Permission of the Copyright holders (2010-10-20) -
G.A.F. International/Adamski Foundation [gafintl@aol.com] P.O.1722 Vista, CA 92085 U.S.A.

Tillbaka till engelska länksidan
Förslag
Läs och skriv i min gästbok