Anton Johansson (1858-1926)
Den vittberömda men nu bortglömda profeten från Norden
Anton Johansson föddes den 24/5 1858 i Ängesdalen i svenska Lappland nära den norska
gränsen.
1874 bestämde sig hans föräldrar efter flera års missväxt att flytta till Norge, de bosatte sig
i Lebesby vid Laxfjorden i Norge inte långt från Nordkap, där bedrev föräldrarna både fiske och
jordbruk.
Vid sidan av sitt jordbruk arbetade Anton i 30 år vid polisen, var assistent i den norska
lantmäterikommisionen i Finnmarken, satt 18 år i kommunstyrelsen samt åtog sig jobbet som
oavlönad kyrkvärd.
Anton Johanssons stora uppenbarelse kom natten mellan den 13 och 14 november 1907.
Strax efter midnatt väcktes han av en röst som sade: "Dig skall vara givet att veta himmelrikets
hemligheter. Den första olycka som skall drabba dig, är att din brorson skall drunkna imorgon."
Anton känner att han kringstrålas av ett himmelskt ljus och känner sig upplyft till en atmosfär
av obeskrivlig renhet.
Det visade sig senare att det himmelska ljuset kom från en person som var fastspikad på
ett "T" och han bar en törnekrona. Anton identifierade sedan personen som sin frälsare - Jesus Kristus.
Jesus visade Anton vad som skulle kunna ske i framtiden från Titanics undergång till det
rysk-franska anfallet på Skandinavien (1953?)
Men det viktigast var att Anton sändes ut för att varna tysklands kejsare
- Wilhelm med orden: För människornas ondska skull skall detta världskrig komma, men du skall göra
vad du kan för att underätta kejsar Wilhelm, att han icke må förlåta sig att gå med i världskriget.
Du skall stå inför norska regeringen, stortinget, Kristiania, Stockholm, Berlin och Kejsar Wilhelm."
Det första som hände efter den natten var att Anton Johanssons brorson drunknade när han var ute
och fiskade.
Anton höll tyst om sina upplevelser fram till hösten 1912 då han för stortingsmannen H. Lund
i Kristiania en kväll omtalade sin syn om ett "kommande världskrig, om sjukdommar och olyckor som
väntade världen ."
1913 började han berätta om världskriget som skulle komma för helt vanliga människor i
finnmarken, bland annat för Hilmer Johansson -Bodö.
På hösten samma år träffade Anton, Rolf Johannesson vid en genomresa i Kjöllefjord där han
berättade att han sett ett fruktansvärt världskrig utbryta mellan Tyskland på ena sidan och Ryssland
, Frankrike samt England på den andra sidan. Anton nämde också att Italien skulle gå med i Kriget på
Englands sida någon tid efter världskrigets början.
Kaos skulle råda i Europa och ingen verklig fred skulle nås förrän 1921.
Anton träffade också läraren E. Gjervig i samma stad och berättade för denne att "Belgien
skulle bli en spik i Tysklands likkista."
Senare läste E.Gjervig i "Uken Revy" att stortinget i Buen diskuterat militärbudgeten och att
samtalet kom in på Profet från Finnmarken som gick omkring och förkunnade krig och olyckor, ja till
och med att Tyskland skulle bliva krossat av belgiska trupper varvid hela stortinget skrattade.
Den 16 december 1913 besökte sedan Anton Johansson den svenska öfversten Melander
som skrev ner hans profetior via en sekreterare, vilka sedan delvis återgavs i Stockholmstidningarna
februari-mars 1914.
Den 11 Augusti 1914 blev Anton Johansson en berömdhet i Sverige
sedan Svenska Dagbladet skrev en artikel med rubriken
Krigsprofeten blef sannspådd. Krigsprofeten 2
En uppenbar journalistisk halvlögn eftersom jag inte hittade någon artikel om Anton Johansson i
Svenska Dagbladet 6/3-1914. Troligtvis återfinns artikeln i en annan Stockholmstidning.
Anton Johanssons berättar om sitt liv.
"Tidigt lärde min mor mig att bedja. När jag för den skull under mina barna och uppväxtår mötte
någon på min väg och kända, att mina egna krafter icke kunde värja mig, knäppte jag ihop mina händer
och bad Herren om hjälp ....Livet har haft mången hård dag och mången svår stund för mig, men jag har alltid
fått kraft och hjälp genom bönen, även om jag icke alltid fått se resultaten."
"När jag vid jultiden 1913 kom till Stockholm för att söka upp överst Melander, visste jag icke, hur
jag skulle kunna finna den mannen i en så stor stad. Jag frågade flera personer, men ingen kunde giva mig
någon upplysning. Jag gick ner till stationen och frågade järnvägsmännen där, om de visste, var personen
ifråga bodde, ty jag tänkte, att de, som handskades med så mycket reskolly, kanske skulle hava sett adressen
någon gång, men icke heller de visste något. Jag bad då till Herren, att han måste hjälpa mig till rätta.
När jag kom till G. Adolfs torg, kände jag en inre uppmaning att vända mig till en person, som jag där såg.
Jag gjorde så, och denne person visste var överste M. för tillfället befann sig.
Det har varit många sådana tillfällen i mitt liv, då jag stått alldeles rådvill och icke vetat varken det ena
eller det andra men genom vägledning i mitt inre funnit rätt ändå."
A. Gustafson om Anton Johansson
Han beder sällan högt eller så att någon ser det. Icke heller bestå hans böner av långa haranger
eller svammel. Hela hans liv är, skulle man kunna säga, en enda bön, en oavbruten kontakt med det högre,
och mången gång under dagens lopp ser man honom försjunka i en andaktsfull stillhet, som låter en förstå,
var hans tankar och hjärta befinner sig . Den kraft, som det ödmjuka och uppriktiga hjärtats bön bringar, har
för Anton J. under mer än 50 års tid varit en källa till vederkvickelse och ökat levnadsmod. Han vill därför
gärna se, att människorna i allmänhet även toge sin tillflyckt till densamma, så slapp mänskligheten mycket
av det "spektakel och elände som hemsöker världen" "Låtom oss börja med morgon- och aftonbön såväl
bland de styrande som arbetarna, i såväl enskilda som offentliga inrättningar", säger han, "så blir det en ny
och mera glädjefull tid att leva i"
Han brukar gärna vilja giva dem han träffar ett gott råd på vägen. Men att dessa icke alltid upptagas
så värst nådigt, bör ju icke förvåna. En gång träffade han sålunda under resan från Stockholm till Kristiania
samman med en jude och dennes familj, vilket han nyfiket sporde ett och annat från det Heliga landet. De båda
blevo snart goda vänner, och juden bjöd Anton på äpplen. Kanske var det Antons berättelse om Juda-rikets
snara återupprättelse, vilket han han ju fått se i synen 1907*, som väckte givmildhetens känslor hos juden,
ty denne lyssnade mycket intresserad på, vad Anton hade att berätta. Men när Anton en stund efteråt för juden
började framhålla den stora betydelsen av att vara ärlig, blev förändringen påfallande. Trots många kloka och
överbevisande ord kunde Anton icke få sin tillfällige vän och reskamrat att inse det värdefulla däri, och till sist
avklippte juden smått uppbragt resonemanget med: "Ja, men den oärlige förtjänar dock mest." Anton ansåg det
tydligen icke lönt att fortsätta längre, ty han försjönk i stilla vemodsfulla betraktelser i ena kupehörnet.
Säkerligen smärtade det honom mycket, att det ännu idag skulle finnas så mycken mammonsdyrkan kvar
hos sönerna av en herrens en gång utkorade egendomsfolk, och säkerligen uppsände han från sin plats i
kupen mången varm bön för den hemlöse vandringsmannen från Frälsarens land.
*Fotnot: Texten är hämtad från 1920 års upplaga av "Nya Syner" alltså förutspådde Anton grundadet
av "Jude-riket" Israel (1948) 28 år innan det hände i skrift!
I Aftonbladet 18 April 1918
profeterade Anton Johansson om kriget slut. Anton Johansson profeterade också att:
"Ryssland faller in med krigshärar i Norska Finnmarken och Norra Sverige. De skall också angripa
Gotland och kusten söder om Stockholm."
" Skall Rysslamd då vara tsardöme på nytt?"
"Nej så icke, det skall vara Republik och ha sina nuvarande gränser."
Han förutspådde också början på
andra värdskriget
med ett år fel och alldeles fel hur det startade. Men tredje världskriget har förutspåtts börja med uppror
i Frankrike av Kommunister (Arbetslösa-Arbetare?) som sätter eld på Paris. Sedan anfaller ryssarna
Tyskland och hälsas som befriare, när de når Frankrike. Italienska Kommunister gör statskupp,
innan ryssarna når gränsen. Påven
blir tvungen att fly och Vatikanstaten går under. Allt enligt tysken Alois Irlmaier.
Källor: "Nya syner" A.Gustafsons förlag 1920
Skicka elektronbrev till realfile