Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt,
frukt som består - Johannes 15:16
Söker du Guds vilja för ditt liv? Om du gör det är du inte ensam. Frågor angående Guds vilja är bland de
som jag möter mest frekvent när jag betjänar människor runtom i världen. Det verkar som att oavsett
land, kontinent, kultur, kön eller ålder söker människor - och önskar uppfylla - Guds vilja för deras liv.
Generellt har jag insett att dessa sökare passar in på en av två kategorier, och jag skulle
vilja adressera dessa två enskilt.
Den första kategorin är de som inte har någon aning om vad Guds vilja för deras liv är.
Den andra kategorin är de som har en aning om vad Gud har kallat dem till, men som inte vet hur
de ska ta sig från den plats de är nu till den plats de borde vara på.
Först vill jag ställa en enkel fråga: vilken kategori tillhör du?
Om du inte har någon aning om vad Guds vilja för ditt liv är
För några månader sedan mötte jag en ung bibelskolelev som närmade sig sin examen. Han hade sökt
Guds vilja i många år men hade fortfarande ingen fast väg att gå. Han frågade mig: "Hur kan jag veta
vad Gud vill att jag ska göra med mitt liv?" Bredvid oss stod en lampa och jag märkte att den inte var
inkopplad. Jag pekade på kontakten som låg på marken och sade till honom: "Hur vet du vad den
där grejen med tre pinnar är till för? Ska jag sticka den i örat eller använda den till att kamma håret?"
"Självklart inte ... den ska stickas i det elektriska uttaget," svarade han. Hur visste han det?
På grund av dess form. Den där kontakten passar så perfekt in i det elektriska uttaget att det inte finns
någon tvekan om vad den är gjord för. Till och med ett barn som aldrig tidigare sett en kontakt eller ett
uttag kan lista ut att de är gjorda för varandra.
Det där är ett sätt genom vilket du kan förstå vad Gud vill för dig. Var passar du in? Vad tycker du om
att göra? Vad gör dig glad? Jag har hört människor undervisa att Guds vilja alltid är svår och tung,
att det kommer alltid kommer att vara ett offer utföra den och att du måste dö i dig själv för att kunna
vara lydig.
Jag däremot har märkt att de mest effektiva människorna, både i tjänsten och i det övriga livet,
inte är de som tvingar sig själva till någon form av jobbigt arbete eftersom de känner att det är
Herrens vilja. Istället är det de som gör någonting de tycker om så mycket att de nästan känner sig
skamsna över att ta betalt för det som utför det effektivaste arbetet. När du hittar någonting som gör
att du hoppar ur sängen på morgonen, som utmanar och uppeggar dig och som du känner att du var
skapad för att göra - då är chansen stor att du kommit nära att upptäcka Guds vilja för ditt liv.
En annan tanke. I 2 Kung 3:11 beskrivs Elisa som en person som "var Elias betrodde tjänare".
När vi talar om Elisa tänker vi ofta på en stor profet, en stor gudsman, en gigant i tron.
Det är lätt att glömma att Elisa började som ingenting mer än som en av Elias tjänare, en av de som
hällde vatten över profetens händer och hjälpte honom i vardagliga sysslor. Ändå är det hans
tjänande som sätter honom i positionen att kunna motta manteln.
När jag började arbeta tillsammans med Reinhard Bonnke var det inte som medevangelist utan som
hans assistent. Jag hade inget dolt motiv utöver det att jag ville betjäna en gudsman. Ändå var det
när jag betjänade hans vision som jag för första gången såg de enorma folkmassorna som blev frälsta,
helade och fyllda med den Helige Ande. Det var vid vardagliga tillfällen som jag började dras med i
passionen för evangeliserandet, fick en hunger för att se själar frälsas och en längtan efter att predika
evangeliet. Det var då jag såg mina möjligheter i Gud. Mitt tjänande satte mig i en position att fånga manteln.
Om du inte vet vad Guds vilja är för ditt liv vill jag utmana dig att hitta någon som du känner gör
Guds vilja och sedan börja betjäna dem och deras vision som om den vore din egen. När du sår in i deras
kallelse kommer du att skörda en egen kallelse. Du kommer att upptäcka att ditt tjänande sätter dig i en
position där du kan fånga en mantel - Guds kallelse för ditt liv.
Börja röra dig mot din kallelse
Nu skulle jag vilja vända mig till den andra kategorin - de som vet vad Gud har kallat dem till men som
inte vet hur de ska komma från den plats de nu befinner sig på till den plats där de borde vara.
En ung man sade till mig: "Jag längtar efter att starta ett bönearbete som pågår 24 timmar om dygnet,
sju dagar i veckan, 365 dagar om året." Han var full av drömmar men hade ingen aning om hur han skulle
nå dit. Mitt råd till honom var enkelt börja med en kväll i veckan Om det är for mycket, ta en kväll i
månaden. Nyckeln är att göra vad du kan klara av att göra ... börja röra dig mot din kallelse.
En annan ung man kom med tårar i ögonen fram till mig efter ett möte. "Jag är kallad att bli evangelist,
precis som du.", berättade han, "Jag kommer att predika för massorna och vinna miljoner för Kristus."
Sedan fortsatte han att förklara att ingen pastor bjöd honom att komma och predika ... med andra ord hade han
ingen plattform för sitt arbete. Mitt råd till honom var att börja med att vinna sina familjemedlemmar för Kristus,
och sedan sina kollegor och vänner. Sedan kunde han gå ut på gatorna och börja predika för vem som än
ville lyssna. Huvudsaken var att inte bara sitta och vänta på inbjudningar - de skulle aldrig komma att komma.
Stå upp och gör någonting! Börja röra dig mot din kallelse.
Ett kinesiskt ordspråk lyder "Även en tusen mil lång resa börjar med ett enda steg".
Du behöver inte veta hur du ska ta dig från A till Ö. Allt du behöver göra är att gå från A till B. Du vet redan
hur du ska ta dig från A till B, eftersom det bara är ett steg bort.
Gud frågade Mose, "Vad håller du i din hand?" Han ställer ofta samma fråga till oss: Vad har du framför dig?
Kanske du inte kan driva ett bönecenter med öppettider dygnet runt just nu, men vad kan du göra?
Kanske du inte kan predika för massorna just nu, men vad kan du göra? Kanske du inte kan ge miljontals
dollar till mission just nu, men vad kan du göra? Fokus ligger på vad du har i din hand och att du är trogen
med det.
I Josua kapitel 3 kan vi läsa om när Israels barn under sin nomadiska vandring hade
nått ett till synes oöverkomligt hinder - Jordanfloden som översvämmats och blockerade deras väg.
Om Josua hade skolats vid någon av våra fina bibelskolor är jag säker på att han hade rådgivit
israeliterna något i stil med: "Vi skall stanna här tills Herren gör en väg genom vattnet".
Eller, i moderna ordalag "Vi ska stanna här tills Herren öppnar en dörr." Men hans befallning var
raka motsatsen. Han sade till prästerna att ta arken och gå rakt ut i vattnet. Och så snart prästernas
fötter rörde vid vattnet delade sig Jordan.
Och när prästerna som bar arken kom fram till Jordan
och satte fötterna i vattenbrynet - Jordan svämmar över sina bräddar under hela skördetiden - stannade
vattnet uppströms i sitt lopp och reste sig som en mur långt borta, vid staden Adam nära Saretan;
men nedströms mot Aravasjön, Döda havet, försvann allt vatten. Folket gick över mitt emot Jeriko.
Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stilla pa den torra bottnen mitt i Jordan, medan israeliterna
gick över torrskodda, ända tills allt folket hade kommit över floden. (Jos 3:15-17)
Om Josua hade sagt till Israels barn att vänta på att Gud skulle dela vattnet skulle deras skelett fortfarande
ligga bleka på Jordans flodbank - vattnet delar inte på sig förrän vi blöter ner våra fötter.
Petrus skulle aldrig ha kunnat gå på vattnet om han inte hade varit villigt att blöta ner sina fötter.
Om du vet vad Gud har kallat dig att göra behöver du sluta vänta på att något speciellt ska hända.
Du behöver ta det första steget. Du behöver stiga ut ur båten. Du behöver blöta ner dina fötter.
Du behöver börja röra dig mot din kallelse. Du behöver göra någonting!
Ljuset är grönt
Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle sitta parkerad framför grönt ljus och vänta på att alla trafikljus nedför
hela gatan ska bli gröna innan de börjar köra. Ändå sitter så många människor och väntar eftersom inte alla
dörrar inte har öppnat sig för dem och de inte helt klart kan se vad som kommer att hända. Det viktigaste
steget att ta är det som ligger precis framför dig. Gör det du kan göra, och när du är trogen i det kommer
Gud att ge dig mer.
För många människor är det första steget det svåraste eftersom de inte är
säkra på om det är "Guds tid". De är rädda för att "komma före Gud" och de "väntar" konstant på
Herren. Dessa är respektabla tankegångar i sig men tyvärr använder många kristna dem som bekväma
ursäkter.
I Lukas 9:59 säger Jesus till en man: "Följ mig." Mannen ville följa Jesus men svarade:
"Herre, låt mig först gå och begrava min far." Jesu svar var burdust: "Låt de döda begrava sina döda,
men gå själv och förkunna Guds rike."
Jag måste vara ärlig. Länge tyckte jag att detta Jesu
svar var omotiverat. Jag förstod inte varför Jesus inte kunde låta denna stackars unge man vara med
vid sin fars begravning. Det skulle inte ha tagit lång tid. En dag då jag läste denna berättelse
frågade jag Herren om det. "Varför var du så hård mot denne unge man? Varför lät du
inte honom begrava sin far?", frågade jag. Det var då jag hörde Herren tala tydligt till mitt hjärta:
"Vad får dig att tro att hans far var död?" Plötsligt förstod jag vad det var jag hade missat.
Skriften säger inte att fadern var död ... den säger bara att mannen ville vänta till dess hans far
hade begravts innan han svarade på kallelsen. Kanske var hans far gammal eller sjuk.
Oavsett vilket, kände han att det skulle komma en mer bekväm tid att följa Jesus än just då.
Jag såg plötsligt något som många av oss gör. Jesus kallar oss som tonåringar, och vi
svarar: "Herre, jag ska följa dig men låt mig först ta studenten." Efter studenten hör vi kallelsen igen och
vi svarar: "Herre, jag ska följa dig men låt mig först skaffa familj." Vi gifter oss och skaffar barn och sedan
kommer kallelsen igen. Vi svarar: "Herre, jag skall följa dig men låt mig först jobba och spara ihop lite pengar.
"Men låt mina barn först gå ur gymnasiet. " "Men låt mina barn först gå klart universitetet."
"Men låt mig först gå i pension och få mina pensionspengar." Men först, men först, men först.
Innan vi vet ordet av ligger våra kalla kroppar två meter under marken, och vi följde aldrig Guds kallelse.
Det enda korrekta gensvaret till Guds kallelse
Det kommer alltid att finnas en "en mer bekväm tid" än den nuvarande att gensvara till Guds kallelse,
men den där bekvämare tidpunkten kommer aldrig att komma. Jesus kallade Simon och Andreas när
de var mitt uppe i sin lönande fiskeverksamhet. Men när Jesus kallade dem "lämnade de genast sina
nät och följde honom." (Mark 1:18). Detta är det enda korrekta gensvaret vi kan ge till Guds kallelse.
Att släppa allt, lämna allt och följa honom.
Som Reinhard säger: "De som alltid söker Guds vilja blir omkörda av de som gör den."
Jag vill avsluta med att uppmuntra dig att börja gensvara på Guds kallelse i ditt liv idag.
Börja med att ta det där första steget.
Du kan spendera hela ditt liv åt att studera musikteori,
men du kommer aldrig att lära dig spela piano, förren du sätter dig ner och börjar göra det. Det kommer
att vara svårt till en början. Dina fingrar kommer inte att veta vad de ska göra. Du kommer att vara
frustrerad och även modlös då och då. Ibland kommer du att känna dig klumpig, som om du bara hade
tummar. Ibland kommer du att känna totalt nederlag. Det är rädslan för de känslorna som gör att
människor inte följer Gud.
Jag kan inte säga att allt jag gjort i min tjänst har varit genomgående framgångsrikt. Faktum är att jag
kan peka på många initiativ som har slutat i förskräckliga misslyckanden. Men även i de negativa
upplevelserna har jag lärt mig nödvändiga läxor som jag drar nytta av idag. För Thomas Edison
tog det många år och tusentals experiment innan han uppfann glödlampan. Han sade:
"Om jag hittar 10,000 sätt som inte fungerar har jag inte misslyckats. Jag tappar inte modet eftersom
varje felaktig slutsats som jag kan förkasta är ett steg framåt." Han vägrade att frukta misslyckanden.
Vad är du rädd för?
I Matteus 25 kan vi läsa berättelsen om herren som delar ut pengar till sina tjänare innan han ger sig
av på en lång resa. Till en tjänare ger han fem talenter, till en annan två och den tredje en talent.
Jag är säker på att du känner till den här berättelsen. Den första tjänaren investerar sina talenter
och har snart tio stycken. Den andre investerar sina två talenter och har snart fyra. Men den tredje
tjänaren gömmer undan sin talent i marken. Det som är fascinerande med detta är den förklaring
som tjänaren ger när hans herre återkommer. Han säger "Jag var rädd och gick och gömde din talent i
jorden." (Matt 25:25)
Han gömde sin talent på grund av fruktan!
Vad var det han fruktade? Att misslyckas? Att hånas? Att arbeta hårt? Jag vet inte. En sak är dock
säker: vad än det var han fruktade, fruktade han det mer än sin herre.
När Gud skapade Adam, skapade Han honom av jord. Vi är kärl gjorda av jord. Och i
det är i denna "jord" som så många gömmer undan sina talanger ... på grund av fruktan.
Kyrkogården är en av de mest tragiska platserna i en stad. Inte på grund av människorna som är
begravda där utan på grund av det som är begravt i de människor som är begravda där - böcker och
sånger som aldrig skrevs, predikningar som aldrig predikades, förlåtelse som aldrig gavs,
uppfinningar som aldrig uppfanns, så mycket potential som aldrig kom fram i ljuset.
Så mycket har begravts för evig tid på grund av att någon var rädd för kritik, motstånd, ekonomiska
motgångar och fysisk fara.
Mina vänner, en dag kommer vi att stå framför Herren och
berätta vad vi gjort med det han gett till oss. Säkerligen borde vi frukta den dagen och vara villiga
att riskera allt för att vi inte ska behöva skämmas när han kommer.
Vad hade då hänt om tjänaren hade investerat sin talent och marknaden sedan hade kraschat och
han hade förlorat allting? Jag tror att herren hade haft mycket mer överseende med detta.
Tjänaren hade åtminstone gjort någonting.
Du kommer alltid att förlora 100 % av de strider du inte ger dig in i.
Idag finns det så många människor som sitter och gör ingenting eftersom de inte är helt säkra på vad
de skall göra.
Mina vänner, vad är ni rädda för? Vad har ni att förlora?
Att göra ingenting är värre än att misslyckas.
Tillbaka till - Daniel Kolenda
